Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 11 / 2015, ledaren

Brita Jern, missionsledare

Ordet världsförbättrare antyder att vår värld inte är bra. En hastig titt på nyheterna bekräftar detta. Den allmänna meningen är att vi inte kan fortsätta så här. Något borde göras. Frågan är vad och hur. Att förbättra världen är inte lätt, men det är inte omöjligt, åtminstone inte om man får tro professor Hans Rosling i Sverige.

Det finns alltså både fog för och möjligheter att förbättra världen. Idag görs vi alltmer medvetna om att alla behöver dra sitt strå till stacken. Vi prövar alternativ energi och söker gröna lösningar. Vi utvecklar energisnåla fordon och minskar utsläppen. Och vi har redan lyckats halvera fattigdomen, öka livslängden, utrota en del sjukdomar och höja utbildningsnivån.

Många som ägnar sig åt att förbättra världen gör det för sin kristna övertygelses skull. Detta är gott och väl. Som kristna ska vi delta i allt gott verk. Också i missionsarbetet runt om i världen är vi aktiva på denna punkt. Men för den kristne finns det fallgropar i det världsförbättrande arbetet, något som det är skäl att vara uppmärksam på.

Vi har lyckats vända vissa saker i rätt riktning, men en fortsatt god utveckling i världen kräver medvetna insatser. Vi som lever i rika länder måste minska vår konsumtion för att den hejdade befolkningsökningen och den höjda utbildningsnivån världen över ska ha någon effekt.

Problemet är att om vi på allvar går in för alternativa livsstilar, så tenderar de att sluka oss helt. Den som prövat på självhushållning vet att den kräver nästan all tillgänglig tid och energi för att lyckas och vara trovärdig. Livsstilen blir därmed lätt meningen i ens tillvaro, det som hjärtat och tankarna kretsar kring.

Vårt världsförbättrande kan leda till att vi vinner världen men förlorar vår själ. Vi kan verka så nitiskt och helhjärtat för det goda att vi tappar bort det bästa. Visst är det bra att leva grönt, tänka på naturen och slå vakt om naturresurserna, men det får inte ta bort fokus från den Sanna Världsförbättraren.

Den verkliga världsförbättraren är Jesus Kristus. Hans ärende till jorden var inte att lära ut en hållbar livsstil eller att bemästra fattigdomen. Jesus kom till världen för att frälsa syndare och ge oss tillträde till en ny tillvaro, ett evigt liv med Gud. Jesu världsförbättrande uppdrag bestod i att dö på korset för att försona mänskligheten med Gud.

Någon större insats för mänskligheten eller världen finns inte. Någon mer genomgripande räddningsoperation har aldrig utförts, och kommer inte heller någonsin att behövas. Jesus angrep en gång för alla roten till allt ont, det som djupast sett förstörde vår tillvaro. Jesus angrep synden. Det kunde ingen annan än han, han som kom utifrån, han som var felfri.

Vi kristna behöver hela tiden ha dubbla perspektiv. Visst ska vi arbeta för världens välgång. Men vi får aldrig glömma att det finns mer än denna jord och denna tid. Det finns en ny jord, en ny himmel och en evighet. Och det bästa av allt – det finns en väg dit. Den vägen är Jesus Kristus. Det är framförallt honom som vi ska proklamera, visa på och leva för.

Om vi i vår världsförbättrande verksamhet riskerar att glömma bort himmel och evighet, så finns det också en fara med vårt engagemang i Guds rike. Vi kan glömma det rätta perspektivet även där.

Arbetet i Guds rike börjar inte med möda och slit, utan med vila och tillit. Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. (Joh 14:27) Jesus sade än en gång till dem: ’Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er.’  (Joh 20:21)

Att tänka på Jesus och vad han har gjort för oss, att förundras över att detta också gäller mig, ger oss det rätta perspektivet. För Jesu skull är vi Guds ädelstenar, älskade till döds. Med detta i ryggen får vi gå in i de uppgifter som Jesus kallar oss till.

Låt oss därför börja vårt engagemang med att betrakta de gåvor som vi fått i vårt dop. I dopet blev vi Guds barn och arvingar till himmelriket. Med detta på näthinnan får vi gå ut i världen. Inte bara för att förbättra världen, utan för att på Jesu uppmaning föra den oförbättrade världen till honom. För att den inte ska förgås, utan ha evigt liv.