Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 2 / 2015, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

Det har talats och skrivits mycket om frihet de senaste två månaderna.  Kanske mest om betydelsen av det fria ordet och om tryckfriheten som på inga villkor ska få naggas i kanterna.

Terrordåden som utfördes i Paris i januari ägde rum i det land där man ända sedan den franska revolutionen år 1789 har försökt leva upp till slagorden ”frihet, jämlikhet och broderskap” (liberté, egalité och fraternité).

Också Jesus talade om frihet: Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. (Joh 8:36) Men han avsåg då varken politisk frihet eller tryckfrihet, utan frihet från syndens starka makt: Var och en som gör synd är syndens slav, sade han ju också. (Joh 8:34)

Visst är det bra med frihet – också i yttre avseende. Vi får vara tacksamma för att vi lever i ett land där vi har politisk frihet, religionsfrihet, tanke- och yttrandefrihet. Den här friheten har vuxit fram på kristen mark i Europa som en frukt av upplysningens tänkande.

Att upplysningstidens upphöjande av det mänskliga förnuftet kom att leda till en nedrivande kritik av Bibeln och de kristna lärorna behöver också nämnas för att helhetsbilden skall bli riktig. Med stöd av det upplysta förnuftets förmåga tog man sig stor frihet att ifrågasätta inte bara kyrkan, utan även dess budskap.

Den så viktiga tanke- och yttrandefriheten har också sina gränser – något som vi ofta glömmer bort. Därför bör vi minnas Paulus förmaningsord: Ni är kallade till frihet … Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. (Gal 5:13)

Naturligtvis har vi ett ansvar för hur vi lever. Vi ska tjäna varandra i kärlek. Det betyder att vi inte har rätt att såra och kränka varandra – något som de omdiskuterade karikatyrteckningarna i Charlie Hebdo minsann har gjort och tydligen också fortsätter att göra.

En finländare som reste till USA för första gången var imponerad av den ståtliga frihetsgudinnan utanför New York, men efter att med egna ögon ha sett hur människorna levde i San Francisco saknade han en ansvarsgudinna på västkusten.

I en insändare i Vasabladet 3.1.2015 framhåller Max Wester sambandet mellan frihet och ansvar: ”Man har på tidningen (Charlie Hebdo) gjort det lätt för sig genom att gömma sig bakom tryckfrihet och yttrandefrihet och genom att glömma bort sambandet mellan frihet och ansvar."

Den gyllene regeln, Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem, finns i lite olika utformningar i de stora världsreligionerna. De som med sina satirteckningar skymfar och kränker det som är heligt för hundratals miljoner människor kunde gärna försöka tillämpa den gyllene regeln i sin yrkesutövning. Det skulle förhoppningsvis göra gott.

Att det heliga har kränkts ursäktar inte illdåd. Minst av allt får jag svara på andras kränkningar genom att själv kränka det heligaste av allt för oss alla, livet. Men det kostar så lite att respektera att vissa saker jag själv inte bryr mig om hålls heliga av andra. Det handlar bara om att vara en vanlig hygglig medmänniska." (Maria Küchen i Dagen 21.1.2015)

Att man med satirteckningar i den ”heliga” tryckfrihetens namn kränker människor samtidigt som man högljutt tar avstånd från rasism och diskriminering borde storligen förvåna alla sunt tänkande människor.

Över ingången till Universitetshuset i Uppsala finns i gyllene bokstäver devisen Tänka fritt är stort men tänka rätt är större. Den här devisen formulerades av den svenska juristen Thomas Thorild på 1700-talet.

Thorild pläderade år 1792 för oinskränkt tryckfrihet och straffades med fyra års landsflykt för det. Hur ska vi då förstå att en sådan frihetskämpe ändå anser att det är större att tänka rätt än fritt? Följande citat av Thorild ger svar på frågan:

Så har ock den sanna friheten ingen större fiende i verlden än den falska. Af hvilken falska frihet menniskor först förvillas till en galen förtjusning; och sedan, när de finna sig bedragna, till en galen förtviflan, som störtar i träldom. Deraf ses, att det aldra största för allmän sällhet är frågan om det rätta [
…] Den sanna frihet, som Gud stiftat för alla väsenden, är den, att följa sin (sanna) natur; och att, då menniskans natur är att söka sällhet, hvilken endast genom det goda kan vinnas, så är ock menniskans naturliga och äkta frihet just rättigheten att få göra allt det goda, som hon kan.

Thorild räknade alltså också med en falsk frihet som leder till förtvivlan och träldom. Men den sanna och äkta friheten, som Gud ”stiftat för alla väsenden”, består i rättigheten att få göra det goda som hon kan. Tänkvärda ord av en vis man.