Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 7 / 2015, ledaren

Brita Jern, missionsledare

Curlingföräldrar kallas de föräldrar som i alla lägen jämnar ut vägen för sina barn. Likt curlingspelare som sopar isen framför spelpjäserna, underlättar curlingföräldrarna sina barns liv. Barnen får skjuts till allt och alla, och de besparas besvärligt hushållsarbete. 

När det gäller föräldrar och barn är curling inte den bästa fostringsmetoden, eftersom den gör barnen dåligt rustade att klara sig på egen hand. Men i kristet i arbete är curling en användbar bild.

En motsvarighet till curlingspelaren utgjorde gamla tidens flottningsarbetare. Flottarens uppgift var att se till att stocktimret utan hinder fördes framåt i vattenfåran. Också flottaren är en bra bild av vår uppgift i Guds rike. 

Vilket är då vårt uppdrag i Guds rike? 

När vi samlas till missionsfest i Korsholm fyller det ett led i Evangeliföreningens målsättning, som enligt stadgarna är ”att i förtröstan på Guds nåd och bistånd utbreda och till livgivande bruk allmännare befordra Kristi evangelium.”

I kristen verksamhet är uppgiften att göra vägen för evangeliet om Jesus Kristus så friktionsfri som möjligt. 

Vad är idén med en sådan målsättning och uppgift? Finns det inte viktigare och mera aktuella frågor att syssla med?

Nej, det finns ingenting viktigare i livet, eller i hela tillvaron överhuvudtaget, än Jesus Kristus. Bibeln, som är Guds klargörande om alltings innersta mening och tillvarons hela upplägg, säger oss att det finns en enda sak som är nödvändig. Det är att vara tillsammans med Jesus.

Förr i tiden, när en kung skulle dra fram genom en bygd, sände man ut en förelöpare som uppmanade folket att sätta vägen i skick, så att kungen skulle kunna komma vägen fram. Liknande saker händer i mer vardagliga sammanhang idag, till exempel då brandkårens eller ambulansens sirener och blinkande ljus tvingar medtrafikanterna att ge rum för utryckningsfordonet. 

Jesus är viktigare än kungar och ambulanser. Han är kungarnas kung och den ambulans som kan rädda oss inte bara för tiden utan för evigheten. Att jämna vägen för evangeliet om Jesus är det viktigaste som vi kan syssla med som enskilda kristna, som förening, som församling. 

Vi gör Jesus så tydlig vi kan, för att så många som möjligt ska få höra om honom och komma till tro på honom. Vi håller fram Kristus, därför att han har dött för alla mänskor och alla ännu inte har hört det. Vi jämnar vägen för evangeliet om Jesus, för att ingen ska gå förlorad, utan i stället bli räddad till en evighet med Jesus. 

Det är Jesus vi pekar på och berättar om, det är honom vi belyser, för att alla – också du – ska få syn på honom!

Hur ska vi få allas uppmärksamhet vänd mot Kristus, och hur underlättar vi förkunnelse och evangelisation? Hur ska vi fyllas med tro, brinnande kärlek och glödande nit för Guds rikes utbredande? Hur ska vi kunna bekänna och med hela vårt väsen och leverne vittna om Kristus? De hinder som står i vägen är många och tunga. 

I Guds rike börjar det inte med vad vi ska göra utan med vad Kristus har gjort för oss. Jesus säger: ”Jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.” (Joh 15:16) Jesu kärlek är grunden till vad vi är. Från honom får vi kraft och välsignelse för arbetet i hans rike.

Allting utgår från Jesus och allting förs framåt genom honom. Förblir vi i Jesus, kommer den helige Ande att förse oss med iver, inspiration och möjligheter att befordra evangeliet. 

Det är Jesus som genom sin Ande sätter oss i stånd att utföra det stora verk som han har kallat oss till. Det är också han som bereder varje folk och varje enskild själ att ta emot evangeliet. 

I praktiken kan detta ta sig olika uttryck. Det kan handla om att ställa till missionsfest i en församling, kalla talkoarbetare och medverkande, upplåta rum samt offra tid och krafter för att samla mänskor kring Guds ord. Det kan handla om att be och offra pengar för utsända missionärer eller att bland sina vänner och grannar söka lämpliga tillfällen till att peka på Jesus. 

Vilka beredda gärningar som blir vår lott vet vi inte på förhand, kanske inte ens efteråt. Det viktiga är inte vad vi åstadkommer, utan att vi förblir i Kristus. Då kan han använda oss som curlingspelare, flottare, signalhorn och blinkljus i sitt rike – allt för att samla så många som möjligt till den största festen någonsin, till den himmelska banketten.