Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 10 / 2016, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare, Vasa

Den 31 oktober 1517 skedde något dramatiskt i staden Wittenberg i Tyskland. Den dagen offentliggjorde nämligen munken Martin Luther sina 95 teser. Teserna innehöll en skarp kritik av avlatshandeln, som den romersk-katolska kyrkan hade intensifierat för att få in pengar för byggandet av Peterskyrkan i Rom.

Denna händelse innebar startskottet för den protestantiska reformationen som kom att beröra så gott som hela Europa. Därför är det naturligt att man inom den protestantiska delen av kristenheten nästa år firar reformationens märkesår.

Också i vårt land kommer märkesåret – som sammanfaller med republiken Finlands 100-årsfirande – att uppmärksammas. Temat för året är ”Nåd”. Starten sker redan om några veckor, den 31 oktober, när märkesåret öppnas i Åbo. De finlandssvenska ekumeniska kyrkodagarna i Åbo 19-21 maj nästa år kommer att gå i märkesårets tecken. Huvudfesten kommer att firas den 5 november 2017 – även den i Åbo.

Också inom Evangeliföreningen kommer vi att uppmärksamma reformationens märkesår. Några stora fester med anledning av märkesåret planeras inte, utan reformationens budskap kommer att integreras i den ordinarie verksamheten, såsom årsfesten, missionsfesten och distriktsfesterna. Märkesåret kommer också att synas i verksamheten på lokalplanet samt under ungdoms-, tonårs- och barnlägren nästa sommar.

Reformationens betydelse kommer förstås att uppmärksammas även i Sändebudets spalter. Ifall intresse finns arrangeras en resa till Wittenberg i SLEF:s regi på våren eller försommaren 2018, när den värsta trängseln i staden hoppeligen är över.

Vad innebar då reformationen på 1500-talet, och vad förpliktar den oss till idag? Beroende på vem man frågar får man olika svar på de frågorna.

Vårt svenska ord reformation kommer från det latinska ordet reformatio, och betyder omdaning enligt Svenska akademins ordlista. Att reformera betyder alltså att förändra.

Det första vi då kanske tänker på är den förändring av kyrkan och kyrkolivet som reformationen ledde till, som till exempel att Bibeln översattes till folkspråken, att psalmsången förnyades och att liturgin reformerades.

Men om vi tänker på vad som hände på 1500-talet i Tyskland, så innebar reformationen framför allt en strävan att återgå till kristendomens rötter – till Kristus och hans ord. Luther och hans medhjälpare ansåg nämligen att kyrkan under de gångna 1500-åren hade avvikit från den bibliska grunden. Därför ville de rensa ut sådana villfarelser och missbruk som under århundradena hade smugit sig in i kyrkan och förvanskat dess budskap.

I denna strävan hade reformatorerna stöd av idéströmningar som renässansen och humanismen – som båda önskade återuppliva och tillvarata det kulturella arvet från antiken enligt parollen ”Ad fontes” – tillbaka till källorna.

Reformatorerna ville alltså framför allt att kyrkan skulle återvända till de bibliska källorna. De ville restaurera kyrkan till dess ursprungliga skick. I denna strävan stödde de sig förutom på Bibeln också på kyrkans fäder – särskilt de äldsta. Reformationen innebar en förnyelse där man sökte sig bakåt till de friska och rena källorna som hade blivit grumliga med tiden.

Men reformationen innebar ändå ingen total brytning med den medeltida kyrkan. Man omfattade de tre gammalkyrkliga trosbekännelserna och anknöt gärna till det medeltida andaktslivet och till katekestraditionen. Men man var noga med att traditionen skulle stämma överens med Skriften.

Därför heter det i den augsburgska bekännelsen (1530): ”Detta är i huvudsak sammanfattningen av vår lära, varav framgår, att den icke innehåller något, som står i strid med den heliga Skrift eller den allmänneliga kyrkan eller den romerska kyrkan, så långt denna är känd genom de gamla författarna.”

När vi nästa år firar reformationens märkesår bör också vår strävan vara att bevara och slå vakt om evangeliets glada budskap. Endast om vi bevarar evangeliet såsom det som har anförtrotts oss och förmedlar det till våra medmänniskor är vi trogna mot reformatorerna.

Visst ska vi följa med vår samtid. Det gjorde också reformatorerna på 1500-talet. Vi kan förändra de yttre formerna i vår verksamhet, förnya språket i Bibeln och i de kyrkliga böckerna, sjunga nya goda psalmer, och så vidare. Men sådana reformer får inte strida mot det evangelium som Luther återupptäckte.

All förnyelse och all tillämpning av det kristna budskapet bör stå i samklang med den tro som ”en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” (Jak 1:3)