Sändebudet nr 1 / 2020, ledare

David Forsblom, förlagschef, Vasa

”SLEF vill vara ett andligt hem där vi med Bibeln som ledstjärna lever i tro på Guds nåd i Kristus.” Så lyder det första ledet av tre i SLEF:s relativt nyantagna vision Evangeliet till alla! (läs mer om visionen på ledarplats i Sändebudet 8/2019). Tanken är att vi under år 2020 på ett speciellt sätt ska fokusera på detta första led.

Sola Scriptura. Skriften allena. Det var så reformatorn Martin Luther uttryckte saken. Skriften, alltså Bibeln, var en av de fem ”allenor” – tillsammans med nåden allena, tron allena, Kristus allena och Guds ära allena – som skulle hjälpa den kristna kyrkan att komma och hållas på rätt köl. Enkelt och klart, eller hur?

Samtidigt vet vi av historien att det inte är så här lätt. För inte kan vi väl egentligen veta vad Gud har talat? Inte kan vi väl på allvar tro att det som står i Bibeln faktiskt är uttryck för Guds vilja? Har Gud verkligen sagt (1 Mos 3:1) – så lyder arketypen för upproret mot Gud och den frågan har, förmodligen i högre grad än någon annan, varit det första steget ut på många kommande villovägar för den kristna kyrkan.

Vid en första anblick kan tanken på Guds vilja som oklar och diffus kännas som en befrielse för människan. De klena bojorna kan lätt ruskas av och hon får ta steget ut i den totala friheten – ja, hon får själv bli som Gud (jfr 1 Mos 3:5). Men om metaforen ändras, så att bilden av bojorna ersätts av bilden av en livlina, förstår man att läget är annorlunda – plötsligt känns bräckligheten inte längre som något glatt budskap.

Nyligen har Bibeln och vilken auktoritet den ska tillskrivas varit på tapeten i ett konkret fall i vårt västra grannland, där en präst i Svenska kyrkan blivit avkragad – alltså fråntagits sitt ämbete –på grund dennas uttalade, på Bibeln byggda, åsikter i frågor som rör samkönade relationer och livets uppkomst.

Undertecknad är inte medveten om på vilket sätt åsikterna blivit framförda under det konfirmandläger som i media beskrivits som ett ”homofobläger”, men det kan gott hända att det fanns brister där – kanske till och med stora sådana. Samtidigt är pedagogiken i det här fallet svårligen det centrala. Det primära är vad som har förts fram i och med att det i pressmeddelandet från Luleå stift sägs att prästen genom ”att enbart framföra sina egna åsikter och inte redogöra för Svenska kyrkans hållning i dessa frågor har […] brustit i sin lojalitet till Svenska kyrkan.”

Det paradoxala i sammanhanget är att ovan nämnda ”egna åsikter” alltså har inhämtats från Bibeln, den källa som på Svenska kyrkans webbplats omnämns först vid uppräkningen av viktiga lärodokument – teorin och praktiken tycks inte gå hand i hand. Inför denna dubbelhet är man tvungen att stanna upp. De ord som Jesus en gång så klarsynt yttrade känns aktuella: Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus (Luk 11:17).

Men åter till hemlandet och den nyantagna visionen för SLEF. Formuleringen ”med Bibeln som ledstjärna” säger en hel del om vad SLEF vill verka för – att hålla Bibeln högt i en tid när den blir föremål för kritik på såväl utomkyrkligt som inomkyrkligt håll.

Samtidigt finns det en fortsättning på meningen. Betoningen på Bibeln är inte ett självändamål. Nej, det är i kombination med de följande orden som talet om Bibeln som ledstjärna kommer till sin rätt: ”… lever i tro på Guds nåd i Kristus.” Det kristna livet är primärt inte en lära, utan ett liv – ett liv i gemenskap med Herren Jesus Kristus. Det är till detta liv som Bibeln vill föra oss.