Sändebudet nr 9 / 2020, ledare

David Forsblom, SLEF:s förlagschef, Vasa

En av filmvärldens många starka scener utspelar sig i Mel Gibsons storslagna verk Braveheart. Skottarna, som efter år av förtryck törstar efter frihet, samlas med kämpen William Wallace i spetsen till ett slag mot engelsmännen. När läget börjar bli kärvt kallar Wallace, precis enligt planen, sina bundsförvanter till undsättning. Men dessa kommer inte. Löftet om att bistå i nödens stund var mindre värt än mutorna från den engelska kungen.

Det sorgtyngda ansiktet hos Wallace när han inser vad som sker uttrycker mycket. Stod de ändå inte på samma sida?

I exemplet ovan var det förmodligen inte ren och skär illvilja som gjorde att de som svek handlade som de handlade. Nej, man var taktisk och förutseende. Varför riskera liv och lem för friheten, när man i stället kunde avtala sig till en bra position med ockupationsmakten? Låt vara att de svagaste i samhället, som alltid, fick betala det högsta priset.

Viljan att välja den smala vägen är på många sätt irrationell. Varför skulle man frivilligt gå in för motvind och uppförsbacke om det finns ett enklare alternativ? Samtidigt kommer vi inte ifrån Jesu ord om att det är just den smala vägen vi kallas att vandra, att det är den som leder till livet (Matt 7:14). Ja, kanske är det inte bara så att den smala vägen leder till livet, utan faktiskt så att den smala vägen på sätt och vis är livet (jämför Joh 14:6).

SLEF:s identitet genom åren har på många sätt varit att försöka gestalta ett liv på den smala vägen – säkert med både bättre och sämre resultat. Under den evangeliska rörelsens långa historia har många olika slags trender kommit och gått, varför den smala vägen till det yttre har skiftat. Samtidigt som det yttre växlar, kan vi ändå ana oss till att den smala vägens innersta väsen är något mer bestående. Vad kunde detta innersta vara?

Den smala vägen innebär rimligtvis ett annorlunda liv jämfört med hur det stora flertalet lever. Jag är inte längre min egen herre, utan tillhör Herren Jesus. Detta har i alla tider inneburit att det finns saker och ting som man måste säga nej till, många gånger med opinionens ilska som resultat. Man fick en liten glimt av denna företeelse när Yle under sommaren problematiserade den sexualetiska syn som presenteras på webbplatsen Ungitro, som SLEF är med om att upprätthålla.

Men samtidigt är den smala vägen inte bara nej-sägandets väg. Jesus säger vid ett tillfälle: Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd (Joh 10:10). Detta liv kan inte begränsas till att enbart gälla den himmelska tillvaron efter jordelivet. Nej, Jesus vill också här och nu – trots ofullkomlighetens realitet – låta oss leva och glädjas.

Här kan det vara gott att påminna sig om den evangeliska rörelsens rötter. I en tid präglad av ”den bidande tron” och stor osäkerhet kring huruvida man kunde räkna sig tillhöra Kristus, insåg Fredrik Gabriel Hedberg att vi har anledning att ta till oss Guds löften i Bibeln. Med Jesu försoningsverk som grund finns det täckning för ägandet av en glad frälsningsvisshet, en vetskap om att jag för tid och evighet tillhör Herren Jesus.

Vandringen på den smala vägen fortsätter. Om framtiden vet vi inget annat än att Jesus har lovat att vandra vid vår sida. I synnerhet de gånger då uppförsbacken känns onödigt brant har vi anledning att ta till oss orden i Nehemja 8:10: Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka.