Sändebudet nr 8 / 2020, ledare

Albert Häggblom, verksamhetsledare, Ytteresse

Det börjar vara skördetider. En del bärsorter har vi redan plockat och andra mognar snart. Ur trädgårdsland och odlingslådor har de som odlat redan hunnit njuta av sin möda med att bereda jorden, gödsla, så eller plantera, vattna, rensa ogräs och skörda. Snart är det också spannmålens tur att skördas.

Det är en nåd att få skörda! Ur bärskogen skördar vi utan att ha gjort något för att det ska växa. Men även när vi själva varit aktiva och odlat till exempel grönsaker och frukter gäller det att bevara en ödmjukhet. Väderleken rår vi människor inte på. Det är Gud som låter solen skina och regnet falla. Gud ger växten. Därför är det en nåd att få skörda!

Mot den här bakgrunden får vi tänka vidare på Evangeliföreningen vars tidskrift Sändebudet du håller i din hand. Liksom i alla organisationer, föreningar, företag och olika sociala enheter finns det också i SLEF en organisationskultur som vi odlar, med betoning på att vi odlar. I trädgården kan vi arbeta rätt individualistiskt och ensamma få mycket till stånd. I en organisation bidrar alla till kulturodlingen.

Ordet kultur kommer från det latinska ordet cultura som betyder odling, bearbetning och bildning. Det har i vid bemärkelse fått en betydelse som kan avse all mänsklig verksamhet. Det handlar om socialt överförda levnads- och beteendemönster. Man brukar säga att vissa ting liksom sitter i väggarna i ett sammanhang. Företeelserna är ibland svåra att greppa och definiera, de finns bara där som ett arv från många människor som tidigare så att säga odlat in dem i organisationen.

För att lite konkretisera det hela vill jag nämna några saker som beskriver vad organisationskultur handlar om. Hur hälsar vi på varandra när vi träffas? Hurudant tal och språkbruk använder vi? Vilka värderingar värdesätts? Hur löper informationen? Hur firar vi när det är fest? Hur välkomnas nya människor in i gemenskapen? Hur ordnar vi möten och gudstjänster och hur förbereds de? Hur tackar vi och hur ges konstruktiv respons?

Den tid är förbi då man eventuellt kunde tala om en enhetskultur. Nu finns det massor av olika kulturer, även inom Evangeliföreningen. Det talas i organisationskulturlitteraturen om subkulturer som kan vara lokala och begränsade underkulturer. Det finns sådana i varje hem och familj, i varje bönehus- eller gudstjänstgemenskap.

Begreppet hyperkultur definierar också en viktig sak. Det beskriver en samling påståenden och värderingar i idealvärlden som saknar kontakt med den komplexa verkligheten.

I något avseende är alla visionsformuleringar ett uttryck för det, så även SLEF:s vision Evangeliet till alla! som beskriver ett hurudant andligt hem Evangeliföreningen gärna skulle få vara. Ett andligt hem där vi med Bibeln som ledstjärna lever i tro på Guds nåd i Kristus, där vi visar omsorg om varandra, där vi i tal och skrift utbreder evangeliet om Jesus Kristus så att Gud i allt blir ärad.

Verkligheten når inte alltid upp till idealet, ändå anger visionen en viktig riktning.

SLEF-kulturen, i verkligheten troligen SLEF-kulturerna, blir alltså en sådan som vi odlar den till. Det viktigaste vi odlar med är givetvis Guds ord, Bibeln. Men det handlar också om så mycket annat, såsom olika sociala beteenden, allt från vårt kroppsspråk till våra ord och handlingar. Vad sår vi in i SLEF-kulturen? Vad vattnar vi? Vad behöver rensas bort? Vad belönar och skördar vi?

Jag vill själv vara med och odla en sådan kultur som SLEF:s vision Evangeliet till alla! försöker ge uttryck för. Jag är mycket tacksam för att så många andra människor också verkar vilja göra det. Ett varmt tack särskilt för alla frivilliga och oavlönade insatser i smått och i stort! Tillsammans kan vi i förtröstan på Guds nåd och bistånd skapa ett andligt hem där Gud blir ärad och människor blir välsignade.

Och när vi får skörda, är det bara nåd!