Jesus-vid-Betesda15 söndagen efter pingst

Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.

Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. (Joh 5:1–15)

I ovannämnda text förs vi till ett hälsobad i Jerusalem, Betesda, invid Fårporten. Platsen var mycket populär. Många sjuka samlades där för att få hjälp med olika slag av krämpor. Det var något av tävling över det hela – inte olympisk, men i alla fall. Det sades att den som kom sig först ner i vattnet, sedan det kommit i rörelse, blev frisk, vilken sjukdom det än gällde. En Herrens ängel rörde om nu och då i vattnet och då gällde det att hålla sig framme.

Bland många andra förhoppningsfulla fanns en man som varit sjuk i 38 år. Vi vet inte riktigt vad han led av. Levande Bibeln säger att han var förlamad. Kan så vara. I alla fall låg han på en bädd. Helt rörelsehindrad var mannen inte. Det verkade som om han kunde kravla sig till kanten av dammen, men sedan behövde hjälp.

Enligt Bo Giertz översättning skulle han ha behövt någon som hade lyft honom ner i dammen när vattnet rörts upp. En annan översättare, Helge Åkesson, talar om att mannen skulle ha behövt bli kastad i dammen. Men, det var alltid någon som hann före. Det var mannens stora problem. Hur många år mannen väntat på sin tur vet vi inte. Möjligen fanns det anhöriga som bar mannen dagligen till dammen för att invänta sin tur. Eller så hasade han sig själv till dammen varje dag om han inte rentav bodde där.

Jesus viker in till Betesda  på sitt ”stadsbesök”, vilket blir den lame mannens lycka. Tänk vilken fråga Jesus ställer: Vill du bli frisk? Mannen svarar egentligen inte direkt på frågan, utan beskriver sin situation. Han hade ännu aldrig vunnit ”tävlingen”. Alltid fanns det någon som var snabbare. Kanske Jesus kunde hjälpa …

Men, vad är detta för något, kan mannen ha tänkt. Stig upp, ta din bädd och gå! Har man hört på maken. Jag som varit sjuk så länge. Driver han med mig? Men, undret skedde, mannen tog sin säng och gick.

Det visade sig att det nu fanns andra hinder på vägen: De judiska ledarna. Det fanns noggranna bestämmelser om vad man fick och inte fick göra på en sabbat. Att bära en säng på sabbaten var ju ett klart brott. Att bota någon på sabbaten var ju också ett arbete som inte kunde accepteras. Vem var det nu som ställt till det så här illa? Jesus var försvunnen och hade inte lämnat något visitkort. Allt hade gått så snabbt. Knappt att mannen ens hann tacka.

Mannen visste ändå till vem han kunde framföra sitt tack. Han sökte sig till templet för att tacka Gud för hälsans gåva. Jesus tar det som ett ytterligare friskhetstecken när mannen kom sig till templet. Det lovade gott för fortsättningen.

Men, en förmaning måste han få ge honom ännu: Synda inte mer, så att det inte händer dig något än värre. Fanns det något värre än 38 år på sjukbädden? Jo, att dö i sin synd. Nu hade det klarnat för mannen vem som hade hjälpt honom och han lät de religiösa ledarna få veta det. Misstankarna bekräftades.

Vi sjunger: ”Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid, löser ur vanmakt, ur synd och skam, skänker sin kraft och frid, himmelriket är nära.” Vilka är våra behov? Ibland hör vi om människor som blivit hjälpta. Det är som om undren mest skulle ske bland andra och i fjärran länder, mera sällan hos oss. Vi är på något sätt på fel ställe eller andra hinner alltid före oss. Så här kan vi vara – fulla av självömkan.

Ett är säkert: Även vi får utgjuta våra hjärtan för Jesus och berätta hur vi har det. Jesus vill säga till oss var och en: Mitt barn, dina synder är förlåtna. Se där, det största bland alla under! Vi får tacka och ta emot.

Jan-Erik Sandström,


prost, Jakobstad


*

(Sändebudet 8/2008)