Bergspredikan-Bloch16 söndagen efter pingst

Vi lever i skuggan av en stor ekonomisk kris och i världen fokuserar många på ekonomiska konjunkturer, prognoser och materiella värden. Även i den enskilda människans vardag tenderar allt som hör till denna värld att få stor uppmärksamhet och hög prioritet, medan evighetsperspektivet lätt glöms bort. Mot den bakgrunden är det viktigt att begrunda Jesu förmanande ord:

Samla inte skatter här på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Matt 6:19–21)

Uttrycket ”skatter i himlen” är av judiskt ursprung och syftar egentligen på Gud själv och på att få vara barn hos Gud. Att samla skatter i himlen, det innebär att ta emot och samla upp de himmelska gåvor som Gud själv vill ge oss, både på skapelse- och på frälsningsplanet. Himmelska skatter kan vi inte själva producera, men vi kan och bör i tacksamhet ta emot allt som Gud ger, ”tjäna honom och vara honom lydig”, såsom Luthers lilla katekes uttrycker det.

I vår tid, i vårt hörn av världen, finns det en stark frestelse eller fara att vi glömmer de himmelska skatterna i all vår upptagenhet med att samla oss skatter på jorden. Vi ger inte heller Gud ära för hans goda gåvor och ser inte hans ständiga omsorg om oss i våra liv.

Jesus talar om att vårt hjärta kommer att vara där vi har vår skatt. I det bibliska språkbruket är en betydelse av ordet ”hjärta” själva det själsliga livets centrum, organet för känslan, viljan och tanken. Detta innebär att där vi har vår skatt, där kommer också våra känslor, vår vilja och våra tankar att fixeras och uppehållas.

Eller för att tala klarspråk: Ju mera ägodelar och pengar vi har, ju större och dyrare hus, bil och sommarstuga vi har, desto mer tid, kraft och energi går det åt till att vårda våra ägodelar, bekymra oss för dem, reparera det som går sönder, förvalta och placera våra pengar, beskydda det vi äger från stöld och så vidare. Detta är en realitet som jag tror att vi har upplevt.

Jesus har rätt i sina ord. Ju större engagemang vi har i det jordiska, desto lättare glömmer vi också bort det himmelska. Hur ska vi då förhålla oss till de jordiska skatter som vi trots allt har och är kallade att förvalta?

Utifrån andra bibeltexter förstår vi att Gud inte är emot att man har ägodelar eller pengar. Materiell rikedom i sig är ingen synd eller något som vi måste avstå från. Den fattige kan vara lika upptagen som den rike av jordiska skatter och dras med begär. Det är alltså inte de jordiska skatterna i sig som är problemet.

Det är inte heller mot Bibelns budskap att lägga undan en del pengar och spara för dåliga tider. Visst får vi använda vårt gudagivna förnuft. Nu på höstkanten inser vi till exempel att det inte skulle vara möjligt att överleva på vår del av jordklotet, om vi inte tänkte på framtiden och förberedde oss för vinterns kyla.

Inte är det heller något fel i att njuta av detta livets goda och de jordiska skatterna. Allt är Guds goda gåvor till oss och ett uttryck för hans omsorg om oss. Det som Bibeln gång på gång vänder sig emot är den mänskliga benägenheten att samla allt för sig själv. Jesus vänder sig mot begäret, mot girigheten och mot strävan efter att för egen vinning få mer av de jordiska skatterna.

Att samla skatter i himlen är oerhört viktigt ur ett evighetsperspektiv, både för oss själva och för våra medmänniskor. Det finns skäl att tänka över våra prioriteringar för det korta liv vi lever här på jorden. Hur mycket ägnar vi oss åt Bibeln och bönen, gudstjänsten och andra kristna samlingar? I hur stor grad engagerar vi oss för att även andra människor, både nära och fjärran, ska få del av Guds goda gåvor, framför allt gemenskapen med Frälsaren Jesus Kristus och syndernas förlåtelse?

Gud har i sin stora omsorg genom Jesus förlossat, förvärvat och vunnit mig förtappade och fördömda människa från alla synder, från döden och djävulens våld – så som katekesen uttrycker det – på det att jag skall vara hans egen, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet.

Låt oss därför ge Gud det som tillhör Gud (Matt 22:21) och inte leva enbart för det jordiska, utan utge oss själva i tjänst för våra medmänniskor, Gud till ära och vår nästa till glädje och frälsning.

Samla inte skatter på jorden ... samla er skatter i himlen.

Albert Häggblom,


verksamhetsledare, Esse

*


(Sändebudet 9/2012)