Ett-nytt-bud-ger-jag-erText: Mark 12:28–34

En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: ”Vilket är det största av alla buden?” Jesus svarade: ”Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga honom längre. (Mark 12:28–34)

– Du är inte långt från Guds rike.

Så sade Jesus till en skriftlärd som insett att det att älska Gud av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, är mer än alla brännoffer och andra offer. Han hade upptäckt den fullkomliga kärlekens viktiga betydelse. Han hade insett mer än många andra, men inte tillräckligt.

Du är inte långt från Guds rike, käre vän, när du inser lagens oerhörda krav på en syndig människa. Kravet är att leva på samma sätt som Adam och Eva levde tillsammans med Gud och varandra i paradiset före syndafallet. Den tillvaron är svår att föreställa sig; ingen synd, ingen disharmoni, ingen skuld, inga anklagelser, inga lögner, ingen skam, inga undanflykter, ingen rädsla och så vidare. Människan levde i ett helt och oförstört förhållande till Gud, varandra och den skapade världen.

Du är inte långt från Guds rike, lev som Adam och Eva i paradiset före syndafallet! Att inse att människan ursprungligen skapades till gemenskap med Gud och sina medmänniskor och att ingen kan anses leva förutan nämnda gemenskap, är en viktig upptäckt. Det är upptäckten av det förlorade fadershemmet. Men hur kommer jag dit? Hur skall jag kunna leva som Adam och Eva före syndafallet? Hur skall jag kunna leva utan synd och skuld? Hur skall jag kunna vara den jag inte är?

Du är inte långt från Guds rike när du upptäcker att det är en milsvid skillnad mellan hur det borde vara och hur det faktiskt är ställt i ditt liv! Inför Guds krav blir jag avslöjad. Jag inser att jag förlorat kontakten med mitt ursprung, mina rötter. Jag är liksom fången långt borta i ett främmande land, långt bort från fadershemmet. Jag befinner mig i totalt mörker och hittar inte något ljus.

Du är inte långt från Guds rike, men du måste ropa på hjälp! Du måste ropa på vingårdsmannen att han inympar dig som en gren på det livgivande trädet. Du måste ropa om frihet ur fångenskapen. Du måste mitt i tjockaste mörker ropa efter sol och ljus.

Du är inte långt från Guds rike, men ta inte miste på vägen, det är inte din kärlek som för dig in i Guds rike, utan Guds fullkomliga kärlek inbjuder dig till sitt rike. Dörren till Guds rike är redan öppen. Den har öppnats av Fadern för Sonens fullkomliga kärleks skull, när han dog för syndares skuld och ofullkomlighet och försonade oss med sig själv.

Gud har tänt ett stort ljus i mänsklighetens mörker. Han befriar fångar. Han gör oss till det vi inte är i oss själva: till Guds barn och himmelrikets arvingar. Han inympar oss som grenar i det levande trädet Jesus Kristus. Genom honom och i honom lever vi och är till.

Ingemar Klemets,

kaplan, Vörå



*


(Sändebudet 9/2005)