Bonad-Joh-3-16Frågan om tro och otro är hela Johannesevangeliets fråga. När hela berättelsen om Jesus sammanfattas i Joh 20:31 står det: Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Gud har låtit evangelium om Jesus Kristus gå ut i syfte att mänskor ska komma till tro på Kristus, och därmed äga evigt liv i stället för skuld och död. Samma sak säger Lilla Bibeln: Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Vad tror vi då? Att Gud utgav Honom så att det blir till evigt liv för var och en som tror. Det vill säga att Gud på grund av sin kärlek till världen lät sin Son bli mänska för att lida för hela världens synd, och dö som syndoffer för mänskosläktet.

Det var uttalat århundraden på förhand i Jesajaboken 53:5 och vidare:
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Därifrån har Johannes sin titel för Jesus, Guds Lamm. (Joh 1:29) Och genom tron på Honom har vi liv i Hans namn.

Tron är enda vägen att inte gå förlorad. (Joh. 3:16) Den som inte tror är redan dömd. (Joh 3:18) Guds vrede blir kvar över honom. (Joh. 3:36) Allt hänger på tro och otro.

Vem tror då – och har evigt liv? Johannesevangeliet återkommer till den frågan många gånger. Folk som hörde Jesus försökte komma till klarhet om vem Han var, om vem man hade mött och hört. Man hade delade meningar. (Joh 7:43). De som var något, översteprästerna och rättstjänarna, hade särskilt svårt att komma till rätta med Jesus av Nasaret, att tro.

Åtminstone tre förhållanden i fråga om tro och otro kommer fram i Johannesevangeliet. För det första, att vi mänskor inte har förutsättningar att tro. För det andra, att Gud föder tro. För det tredje, Skriftens betydelse.

Om det första förhållandet heter det Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. (Joh 3:19) Ljuset från Gud, Jesus Kristus, visar hur förlorade vi är. Och för det värjer vi oss.

Johannes sammanfattar Jesu offentliga verksamhet i de tolv första kapitlen av sitt evangelium med: Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. (Joh 12:37) Också det här var förutsagt i Jesajaboken.

Samtidigt berättar Johannesevangeliet hela tiden om mänskor som kommer till tro på Jesus Kristus: Andreas, Simon, Filippus, Natanel, Nikodemus med flera.

De som tar emot Honom är födda av Gud. (Joh l:13) Och de som kommer till ljuset har gärningar gjorda i Gud. (Joh 3:19–21) Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. (Joh 6:44)

Johannes framhåller Skriftens betydelse. Igen och igen pekar Johannesevangeliet ut förutsägelserna om Messias. Skriften gav riktning åt folkets diskussioner om Jesus, det stod att Messias skulle födas i Betlehem. (Mika 5:2)

Nikodemus stödde sig på Moseböckerna när han argumenterade i diskussionen med fariséerna. Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort? (Joh 7:51)

Jesajaboken hade talat om Någon som skulle bli ett skuldoffer. (Jes 53:10) Också för oss är Bibeln det enda fasta att gripa tag i. Lilla Katekesen säger om tron: "Den helige Ande har kallat mig genom evangelium."


Kristian Norrback,


kaplan, Malax

*


(Sändebudet 10/1998)