Jesus-och-hans-Far17 söndagen efter Pingst
Text: Joh 5:19–21

Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill.” (Joh 5:19–21)

Av alla kontraster som finns i världen finns det en som alltid har fascinerat människan mer än något annat. Långt mer än sorg och glädje, natt och dag och rentav ljus och mörker står två ord och gnager mot varandra i vårt innersta; liv och död.

"Jord är du, och jord skall du åter bli” (1 Mos 3:19b). Det är bekanta ord som vi också blir medvetna om genom enkel naturvetenskap. Någon har sagt att en människa är uppbyggd av ämnen som har ett värde på ungefär 40 € − ”vi äro stoft”.

Ändå har en människa ett oändligt högt värde, eftersom hon har liv. Livet, det stora mysteriet! Gud blåste sin livsande i oss, läser vi i Skriften, och därav är vi levande själar (1 Mos 2:7).

Nästan alla i hela världen är överens om en sak: Livet är värdefullt. Alla som har förlorat en nära kamrat har förstått vilken otrolig glädje en levande människa kan bringa oss, till skillnad från en död.

Men också när vår egen kropp sakta bryts ner börjar vi uppskatta livet mer och mer. Inte heller våra kroppar är eviga, utan i högsta grad tillfälliga. Den moderna människan gör därför allt för att bevara kroppen − och därmed också livet.

Genom olika medicinska studier kämpar vi för att bevara livet så länge som möjligt. En god strävan, som också kan bli fåfäng om vi tror att vi skall kunna leva för evigt här på jorden.

Ett av de viktigaste attributen för vår Gud och Fader är också att han är Skaparen. Han har skapat oss var och en och inte av misstag, utan av sin stora kärlek. Det var först när människan blivit skapad som Herren vilade, då var verket färdigt, då var livet på jorden ”mycket gott”.

Denna Herrens kärlek till mänskligheten är inte något som ändrar. Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet, (Hebr 13:8) läser vi och måste därför mäta också alla Gamla testamentets händelser i ljuset av Kristi kärlek.

Allt som Israels folk fick vara med om hände för att de skulle kunna komma till korset. Gud själv – den utlovade Messias – lider och dör för alla synders skull. Här visar sig Skaparens vilja som tydligast. Han för Israels folk inte bara från natt till dag, utan från död till liv.

Vilken oerhört vacker teori! Och detta är utmaningen med kristen tro: Det är mer än teori, det är praktik. Att kunna tro är den Helige Andes gåva, som vi var dag får be om för oss själva, liksom för andra. Guds son, Jesus Kristus, har dött för dig och vill ge dig liv, vilket underbart evangelium!

Texten är tydlig med att Sonen ger liv åt den som behagar honom. Och vem vill Sonen frälsa? Jo, alla dem som Fadern vill frälsa. Herren har skapat dig, och han ”vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” (1 Tim 2:4)

Så hur är det då med mig som grubblar? Har jag verkligen liv i denna dödens kropp? Du får se dig omkring i världen, se hur allt är så ljuvligt skapat. Du får läsa Skriften och konstatera att Gud har skapat också dig. Du är inte bara stoft, utan du är liv!

Detta liv som du har i dig är en glimt av det eviga liv som Kristus har befriat oss till. I oss själva kan vi inte leva för evigt utan måste säkert dö. Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 6:23)

Samuel Erikson,
t.f.kaplan, Vörå

*

(Sändebudet 9/2015)