Jesus-rider-in-i-Jerusalem1 advent
Matt 21:1–9
Jag har sett många åsnor under den tid jag bodde i Kenya, men faktiskt aldrig någon rida på en. Åsnorna användes i stället som packdjur eller dragdjur. En kung i Israel red sällan på en åsna. Men i evangelietexten för första söndagen i advent rider Jesus in i Jerusalem på en åsna som kung.

l denna händelse finns mycken symbolik och många anspelningar på Gamla testamentet. När Jesus kom ridande på åsnan, insåg mänskorna att en ny kung skulle krönas. Därför tog de av sig mantlarna och lade dem på vägen samt bröt palmblad och ropade ”Hosianna!”, vilket betyder ”Herre rädda oss!” eller ”Herre fräls!”.

Det är uppenbart att folket såg Jesus som sin nye kung och att Jesus ville ha det just så. Han förberedde aktivt sitt intåg i Jerusalem.

Folket hade väntat länge på en kung. Mänskorna som församlats till påskhögtiden levde under romerskt välde. Judarna hade före den romerska ockupationen haft många andra förtryckarmakter över sig. Det var faktiskt hela 600 år sedan de sedan de senast haft en egen kung på tronen.

Sedan erövrade babylonierna landet och jämnade Jerusalem med marken. Men på 500-talet före Kristus hade profeten Sakarja profeterat att Gud en dag skulle ge dem en ny kung, en rättfärdig Messias, som skulle komma till dem ödmjukt ridande på en åsna. (Sakarja 9:9–10)

Jesu triumferande intåg i Jerusalem hade också en annan konkret förebild. Tusen år tidigare hade en nysmord kung senast kommit inridande i staden på en åsna. Då hade profeten Natan och prästen Sadok gått jämsides med kung Salomo, kung Davids son, när han kom ridande in i Jerusalem.

Han kom från källan Gihon, som låg utanför Jerusalems stadsmur, på den östra sidan mot Oljeberget. (1 Kung 1) Notera de tre ämbetena, som var de viktigaste ämbetena i det gamla Israel: profet, präst och kung.

Nu kom Jesus ensam ridande på en åsna. Ändå uppfyllde han i detalj förebilden får 1 Kungaboken 1. När Jesu kom från Betfage och Betania som låg på östra delen av Oljeberget och red in i Jerusalem, passerade han samma Gihon-källa.

Jesus, den förebådande och samme Davids son, behövde ingen präst eller profet som följeslagare, eftersom han själv var profet, präst och kung i en och samma person.

Jesu är en profet. Han uppfyllde bland annat profetian som Gud gett genom Mose (5 Mose 18) om att Gud skulle låta en profet uppstå ur folkets mitt, en profet som skulle tala Guds ord och som folket skulle lyssna till. Jesus talade på Guds uppdrag och talade Guds ord. Jesus uppenbarade och visade vem Gud är.

Flera gånger i evangelierna kan vi läsa om hur folket förundrade sig över Jesu undervisning eftersom han talade med makt och myndighet.

Också idag kommer Jesus till oss i Ordet. Han uppenbarar för oss vem Gud är och talar genom den helige Ande rakt in i vår vardag och i vår livssituation.

Jesus är vår präst. Prästerna i Gamla testamentet hade två huvuduppgifter. För det första att som medlare mellan Gud och mänskor offra för folkets synder, och för det andra att be till Gud för folket. Jesus blev den sista översteprästen vars offer Gud tog emot.

Det unika med Jesus som präst var att han inte offrade slaktdjur, utan sig själv som ett offer på Golgata kors. I sin soningsdöd för världens synder öppnade han vägen till himlen en gång för alla.

Därmed är allt fullbordat för att du och jag genom det heliga dopet och tron på Jesus Kristus ska äga syndernas förlåtelse och det eviga livet. Som präst fortsätter Jesus – sittande på Faderns högra sida – att be för oss och mana gott för oss. (Rom 8:34, Hebr 7:25)

Jesu är slutligen kung. Det såg alla närvarande i Jerusalem när han kom ridande på åsnan. Men de förstod det inte på djupet. Fem dagar senare ropade de: Korsfäst! Korsfäst! honom! (Luk 23:21) Jesus var dock kung. Han säger om sig själv: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.

Aposteln lovsjunger Kristus som kung i Fil 2: Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.

Det är också som kung som Jesus en dag ska komma tillbaka på himmelens skyar för att döma levande och döda, vilket adventstiden också påminner oss om. Den dagen är troligen mycket närmare oss vad vad Jesu intåg i Jerusalem är.

Jesus sade bokstavligen att han behövde åsnan för att kunna bli buren in i Jerusalem som profet, präst och kung. Idag behöver Jesus på samma sätt dig och mig för att bli buren till mänskor som ännu inte känner honom.

Varje Jesu lärjunge är kallad att fungera som ”åsna”, kallad att bära Jesus dit han vill gå. Den som tror på Jesus har honom i sitt hjärta och är ett tempel för Guds helige Ande. Dit du går, dit för du samtidigt Jesus. han är världens ljus som du får reflektera varhelst du rör dig. Jesus behöver dig!

Jesus kommer! är det stora budskapet i advent. Han kommer framförallt i Ordet och i sakramenten. Men han har också valt att använda dig och mig för att komma andra mänskor nära, till hjälp och stöd, till uppmuntran och tröst, till förmaning och glädje och mycket mer.

Herren behöver dig för att själv bli känd och tillbedd överallt på vår jord. När vi tar detta missionsuppdrag på allvar, blir vi små i oss själva och upptäcker vår egen brist och oförmåga.

Hosianna-ropet betyder alltså ”Herre fräls!”. Ursprungligen var det ett bönerop om hjälp och räddning. När vi ska bära Jesus till alla folk på jorden, blir vi mycket beroende av Jesus; av hans kärlek, kraft och ledning. Då får även vi ropa ”Hosianna! Herre kom till min hjälp!”

Vi blir också hungriga efter Guds ord, hans tilltal och hans ledning i vår vardag. Ju mer vi söker Herren och tar oss tid att bli stilla inför honom i bön och bibelläsning, desto mer öppnas våra ögon till att se hur Herren kommer till oss. Det är advent. Herren kommer!

Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!

Albert Häggblom
verksamhetsledare, Esse

*
(Vinterblommor 2012)