Dop-i-Kenya-BJernSöndagen efter Trettondagen
Nya testamentet använder olika ord och uttryck för att beskriva vad det kristna dopet innebär. Det är helt klart att dopet är någonting annat än en namngivningsceremoni. Där talas om pånyttfödelse, om död och uppståndelse med Kristus, om att iklädas Kristus och om att bli frälst. Om pånyttfödelsen i dopet skriver evangelisten Johannes:

Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemus sade: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike." (Joh 3:3–5)

I Titus 3: 4–7 står det också:
Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv.

Aposteln Paulus skriver om dopet som död och uppståndelse med Kristus:
Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans. (Rom 6:3–5)

I Galaterbrevet talas om att bli iklädd Kristus:
Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. (Gal 3:26–27)

Petrus igen talar i sitt första brev om frälsningen i dopet:
I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset, för dem som förr hade vägrat lyssna när Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, åtta själar, frälsta genom vattnet.
Efter denna förebild frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom. (1 Petr 3:19–22)

Katekesen (2000) sammanfattar dopets rika innebörd så här:
”I dopets sakrament kallar Gud var och en av oss vid namn och gör oss till sina egna. Alla, också barnen, får del av den nåden. Jesus befallde att man skulle låta barnen komma till honom, ty Guds rike tillhör sådana som de. Föräldrarna bär sitt barn till dopet och ber för det tillsammans med faddrarna.

Hur vi förhåller oss till dopet inverkar inte på dess värde, utan dopet liksom tron är Guds verk i oss. Dopet gör oss till Kristi lärjungar och medlemmar i den kristna kyrkan. Ända sedan vår födelse är vi delaktiga i människosläktets gemensamma skuld, men i dopet blir allting förlåtet och vi kläds i Kristi renhet. Den heliga Anden föder oss på nytt och ger oss tron, som förtröstar på dopets löften."

Också dopet och tron hör nära samman. När Jesus gav sina apostlar dop- och missionsbefallningen talade han därför både om dop och om undervisning. Målet för undervisningen är att tron skall väckas i den döptes hjärta:
Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matt 28:18–20)

Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd." (Mark 16:15–16)

Dopet och tron hör alltså ihop. Tron tar emot den gåva som ges i dopet. På missionsfälten kommer undervisningen ofta före dopet. Barnen och ungdomarna får undervisning i den kristna tron. Därefter blir de döpta. I länder där det finns kristna församlingar och kristna familjer döps barnen som små (Apg 16:15, 16:33). Sedan är det föräldrarnas och faddrarnas uppgift att ge barnen en kristen undervisning och fostran.

I Lilla katekesen nämner Martin Luther också tron när han talar om dopets verkan: ”Dopets verkan är syndernas förlåtelse. Det frälser från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla dem som tror det som Guds ord och löften innehåller.”

När Paulus i Romarbrevet 6 beskriver dopet som en död och uppståndelse med Kristus ligger betoningen på dopets ansvar. Den som är döpt hör Kristus till och skall leva för honom:
Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?

Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.

Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. (Rom 6:1–11)

Antagligen hade Luther Romarbrevet 6 i tankarna när han i Lilla katekesen svarar på frågan: ”Vad betyder detta dop i vatten?” Svaret lyder: ”Det betyder att den gamla människan i oss genom daglig ånger och omvändelse skall dränkas och dödas med alla synder och onda begär och att en ny människa i stället varje dag skall träda fram och uppstå, som skall leva evigt för Gud i rättfärdighet och helighet.”

Det kristna dopet är framför allt en gåva och en förmån. Den som blir döpt får del av Jesus Kristus och hans gåvor och välsignelser: syndernas förlåtelse, barnaskap hos Gud och det eviga livets gåva. Därför är dopet en engångshändelse som varken kan eller bör upprepas.

Men dopet är också en uppgift. Dess betydelse sträcker sig över hela livet. ”Dopets gåva förpliktar, livet helt åt Gud”, heter det i en psalm. Förmaningarna i Nya testamentet riktar sig till döpta kristna människor.

Så konstaterar till exempel Paulus i Kolosserbrevet 3:1ff: Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. … Döda därför era jordiska begär.

Leif Erikson
Vasa
*
(Sändebudet 5/2008)