Talenten-i-akernText: Matt 25:14–30

Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.

Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.

En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.

Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.

Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Denna Jesu liknelse om himmelriket handlar om förvaltarskap. Huvudlärdomen är att vi människor är ansvarig gentemot Gud för det som har blivit oss anförtrott. Liknelsens herre som reser utomlands syftar på Kristus och hans uppstigande till himlen, där han nu är i väntan på sin återkomst vid tidens slut.

Liknelsens tjänare är i första hand representanter för alla som tror på Kristus, men torde kunna utvidgas till alla människor, eftersom varje människa står i räkenskapsförhållande till Gud som Skaparen.

Vad är det då som vi är kallade att förvalta? Jo, enligt Bibelns undervisning allt vi ”äger”. Egentligen äger vi ingenting, utan har allt i lån av Gud som äger allt (Ps 24:1). Allt vi har, är ett anförtrott kapital som skall användas i Kristi tjänst till förmån för himmelriket.

Detta gäller vår kropp, vår begåvning, våra kunskaper, vår livserfarenhet, vår tid, våra pengar, vår tro, de Andens gåvor vi har fått och så vidare. Kapitalet skall inte grävas ned, utan sättas i omlopp. Och när så sker, då växer kapitalet.

Ibland kanske vi funderar, vilka är de fem talenterna som Jesus talar om, eller de två, eller den enda talenten som den ena tjänaren finns? Vilka uppgifter är egentligen de stora i himmelriket? Sådana frågor leder oss dock lätt vilse. En annan sak är, att det är värdefullt att känna till vilka gåvor just jag av nåd har fått för att tjäna Kristi kyrka med.

Visst är vi alla människor olika och visst har vi människor både olika gåvor och olika uppgifter. Detta faktum innebär ingen orättvisa från Guds sida, utan är i stället ett uttryck för Guds nåd. Kristus har anförtrott oss talenter i ett sådan mängd som han anser oss dugliga att klara av. ”Han gav … var och en efter hans förmåga” (vers 15). Gud ger oss inte ansvar för mer än vi kan bära.

En stor begåvning och en mångfald gåvor på olika områden är en nåd från Gud. Men en begränsad mängd gåvor att förvalta är också nåd från Gud. För av den som fått mycket skall också mycket utkrävas. Att somliga i våra ögon verkar ha fått så mycket av Gud, torde vara ett tecken på att dessa förvaltat sina gudagivna gåvor på rätt sätt.

Det viktiga är dock inte i vilken omfattning jag fått gåvor av Gud eller hur jag skall få mer. Det avgörande är i stället att jag tjänar Kristus i trohet med de gåvor jag har fått, det må vara i smått eller i stort.

”Har du kvar din barnatro?” frågar vi i en känd andlig sång. Barnatron går lätt förlorad om vi likt den tredje tjänaren i liknelsen inte förvaltar den tro och de övriga gåvor som vi fått. Om inte tron sätts i funktion så kan den inte växa, utan vissnar bort. Därför vore det så viktigt för mig som en enskild kristen att finna uppgifter i Guds rike där jag får förvalta de gåvor jag fått.

Att vara trogen i det lilla handlar inte om att förtjäna himmelriket och frälsning. Så skall liknelsen inte förstås. Nej, Guds Ord försäkrar: ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” (Ef 2:8) När det gäller frälsningen får vi vila, vila i tro på Jesu fullbordade verk för oss på Golgata kors. Det var för mig.

Att vara trogen i det lilla handlar dock inte heller om att ständigt ge järnet för Guds rike. Tjänar vi så i egen kraft, blir det lätt alltför mycket av verksamhet. Det blir tungt och glädjelöst och utbrändheten hotar bakom hörnet.

Det kan vara svårt för många att finna balansen i att vara en trogen förvaltare och en vilande lärjunge vid Jesu fötter. Men det är en viktig balans för att vi skall kunna se de av Gud förberedda gärningar som vi skall vandra i (Ef 2:10).

Liknelsens tjänare som hade förvaltat det de fått väl och fördubblat kapitalet, de hade inte enbart i egen kraft gjort det möjligt, utan det växande kapitalet var i själva verket en gåva. Ty var och en som har skall få, och det i överflöd” (vers 29). Förvaltandet skulle egentligen fungera enligt den gamla sångens ord: Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren. (Sak 4:6; jämför 1 Kor 15:10).

Albert Häggblom

hemlandsledare, Esse
*
(Sändebudet 7/20008)