Den-yttersta-domen”Herrens dag” skall bli en överraskningarnas dag. Den skall komma som en ”tjuv om natten”. Men också det som Herren gör och säger ska vara överraskande. Han ska ställa endel mänskor på sin högra sida och säga till dem: "Kom, ni min Faders välsignade." Och han ska ange orsaken: "Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Då ska de som får höra det, förvånat svara: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?"

Det är Jesus Kristus som håller allt i sin hand denna överraskningarnas dag. Han församlar alla folk till sig. Och precis som en herde skiljer fåren från generna, skiljer han mänskorna från varandra. Indelningen i texten är tydlig. ”Får–getter”, ”höger–vänster”, ”liv–död” och ”kom–gå bort”.

När vi föreställer oss skeendet, inser vi hur viktigt det är att det är Kristus som håller allt det här i sin hand. Då får vi vara säkra på att det rätta sker. Rättfärdigheten och barmhärtigheten segrar. Det finns så många orättvisor i världen. Det finns så många som lider i en kall, ogästvänlig och obarmhärtig värld.

På Herrens dag skall rätten och barmhärtigheten segra. Allt skall bli uppenbart. Därför får vi i Guds församling frimodigt se fram mot den dagen. Vi har inget att vara rädda för. Han som älskar oss så högt, att han gav sitt liv för oss, är den som håller hela skeendet i sin hand.

Kristus, Konungen, ska säga till dem som står på högra sidan: Kom, ni min Faders välsignade! Varför är de välsignade? Jesus svarar: "Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig."

För det första ser vi, att alla de här gärningarna går tillbaka på Kristus själv. "Jag var hungrig och ni gav mig att äta." Varje gärning har de rättfärdiga gjort för Kristus. Motivet är kärleken till Kristus. En kärlek som springer fram ur tron på honom. Bakom gärningarna står tron. Kristus och den tro han väcker i hjärtat står bakom allt. Guds rike och förlåtelsen tas emot i tro och i den tron lever de rättfärdiga.

För det andra ser vi att de här gärningarna är små och enkla kärleksgärningar. Det är inre fråga om några stora och heroiska insatser som vänt historiens gång, inga extraordinära mirakel som de rättfärdiga har åstadkommit. De här kärleksgärningarna är gärningar som även den minsta tro ”klarar”. Också den tron är en frälsande tro.

Vi ropar mycket efter att stora och synliga saker ska ske i våra församlingar. Utan att se eller förstå att varje dag sker de kärleksgärningar som Kristus här talar om. Någon får ett glas vatten, någon får ett brödstycke, någon får besök i sin ensamhet. De här gärningarna riktas till ”dessa mina minsta bröder”. Det är alltså om kärleken till våra bröder och systrar som Jesus Kristus talar.

Jesus knyter i Nya testamentet flera löften till den här kärleken. Till exempel i Matt 10:42 där det sägs "Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön. Det vi gör mot Jesu minsta bröder och systrar, gör vi mot honom själv. Hans minsta lärjungar är ju lemmar i hans kropp."

Hur reagerar då de rättfärdiga på det som Jesus säger? De är mycket förvånade. "Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?" Förvåningen visar att de rättfärdiga inte hyser en tanke på gärningar och förtjänst.

De har genom evangeliet fått lära sig att tjäna bröder och systrar i Kristus.

 Också de allra minsta. De har helt och hållet räknat med Guds nåd och barmhärtighet. De har inre ens sett sina gärningar. Så är det med de goda gärningarna. Andens frukter följer efter. Det som följer efter finns bakom ryggen och syns följaktligen inte.

I Uppenbarelseboken 14:13 sägs det: "Och jag hörde en röst från himlen säga: ”Skriv! Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem." De saliga bär alltså inte sina gärningar framför sig för att visa upp dem. Gärningarna följer dem, de ser dem inte.

De blir förvånade när Jesus talar om dem. Det de är medvetna om, är i stället hur lite de orkade, hur lite de kunde, hur ofta de misslyckades och hur mycket de försummade. Men det nämner Konungen ingenting om, därför att allt är förlåtet och utraderat. Det har Kristus, Konungen själv gjort. Därför säger han: "Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

Med det löftet för ögonen får vi med glädje fira domsöndag och frimodigt se fram mot ”Herrens dag”.

Stefan Erikson,

kaplan, Esse

*

Sändebudet 11/1996