Skatten-i-akernAndra söndagen efter pingst

Förgängliga och oförgängliga skatter är temat för andra söndagen efter pingst. De förgängliga skatterna har gjort många besvikna, ja, mycket, mycket besvikna. Höga förväntningar är ofta ställda på skatter som hör detta jordeliv till. Det som kan köpas för pengar förväntas ge oss något viktigt och värdefullt som status, tillfredsställelse och lycka.

Men lyckan tycks alltid vara försenad. Den kom inte med den senaste modellen av det ena eller det andra. Sanningen är att lyckan inte är försenad, den kommer aldrig som bonus eller reskamrat till de förgängliga skatterna.

Marknadsplatsen eller köpcentret, hur det än ser ut till det yttre, är en kär plats för människor världen över. Synd bara att vi i västerlandet har så lite tid att umgås, att skaka hand och samtala, när vi träffas på marknaden. Det är inget fel i sig att konsumera. Det är inget fel i att köra in en nyare bil i garaget. Jesus säger i Matt 6:32 att Gud vet om allt det vi behöver som mat, kläder, hus och hem.

Men poängen är nu i detta sammanhang vad alla de jordiska skatterna har för plats i våra hjärtan, och vilken prioritet de äger i våra liv. Tendensen i vår omvärld, och kanske i mitt eget liv idag, är att de förgängliga skatterna övervärderas.

Tanken på dem, och jagandet efter dem, tar allt mer tid och kraft, allt mer bestyr och omsorg. Då blir allting fel, på bekostnad av mycket annat. Relationer blir ansträngda. Familjesammanhållningen lider. Förhållandet till Gud dör ut.

När de förgängliga skatterna får fel plats i livet, för de med sig många andra objudna gäster, som besvikelse och tomhet. Predikaren säger: Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också detta är fåfänglighet. (Pred.5:9)

Om de jordiska skatterna gjort många besvikna, så har de oförgängliga skatterna tvärtom gjort många positivt överraskade. De oförgängliga skatterna handlar om det som består i tid och evighet.

Ett vanligt misstag är att söka det som består i något gott hos oss människor. Någon förlitar sig på sitt viljebeslut att följa Jesus. En annan är förvissad att hennes goda gärningar meriterar för evigt liv. En tredje försöker vaska fram någon god kärna ur oss människor, vilken tros kunna göra att mänskligheten andligen överlever svaghet och ondska.

Det är en vila och en glad upptäckt när någon inser att de oförgängliga skatterna helt och hållet kommer från Gud, och av nåd för Jesu Kristi skull delas ut till alla som är i behov av dem. Tre av dessa skatter skall vi tänka på nu.

Den första skatten är Jesu försoning. Försoningen är en historisk händelse, då Jesus i Jerusalem dog på korset för våra synders skull. Jesu försoning är en bro mellan himmel och jord, mellan människor och Gud, och mellan människa och människa. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. (2 Kor 5:18)

Den andra skatten är dopet. Fastän dopet enligt våra mänskliga ögon kan verka oansenligt, har dopet, oberoende vad vi tror om det, en kraftig verkan. Alla som döps i den treenige Gudens namn blir ryckta från mörkrets rike, och insatta i Guds rike. De får genom dopet medborgarskap i himlen. De får delaktighet av Jesu försoning, frid med Gud.

Om man vill använda stora elektriska maskiner som kräver mycket ström, måste man använda trefasström. Det skall vara ordentliga don för grovt arbete. Genom dopet blir vi kopplade till den treenige Gudens frälsande aktivitet.

Men dopet är inte bara en punkt, en engångshändelse. Dopet är inte som att installera ström en gång för alla. Dopet är en väg att vandra, syndabekännelsens och förnyelsens väg. Vägkosten är allt det som Jesus gjort och lärt.

Dopet hör ihop med tron. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. (Mark 16:16) Tron behöver väckas på nytt om den dött ut, den behöver stärkas varje dag.

Därmed är vi inne på den tredje skatten, Bibeln, Guds Ord. Liksom Gud inspirerade och ledde apostlar och profeter genom sin Ande när de skrev Bibeln, så inspirerar Gud dem som läser Bibeln. Guds Ord är den helige Andes verkstad eller smedja.

En strof i Lina Sandells välkända psalm Blott en dag lyder: ’Hjälp mig då … att ej den dyra tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är.’ Denna strof kan ses som själva kärnan i Lina Sandells psalm. Hon hade upptäckt vilken ovärderlig skatt Bibeln är. Hon grävde fram rikedomarna ur denna skatt, och fann tröst, trygghet, stillhet och kraft för sitt liv, också i de svåraste stunderna.  

Läs mer: Luk 12:13–21

Ingemar Klemets,

kaplan i Oravais kapellförsamling



*



(Sändebudet 6/2007)