Hur ska vi i den kristna tron förstå den treenige Guden – Fadern, Sonen och Anden?

Fadern och Sonen och Anden är tre personer
Den kristna kyrkans tro är en tro på den treenige Guden. Det är svårt för vårt förnuft att acceptera. Svårigheten ligger i att Bibeln å ena sidan klart och tydligt lär, att det bara finns en enda Gud (5 Mos 6:4, 1 Kor 8:4), men å andra sidan att Fadern, Sonen och Anden är sann Gud av evighet (Matt 28:19, 2 Kor 13:13, Joh 10:30, Rom 9:5, Apg 5:3–4).

Förnuftet säger då: Om Fadern, Sonen och Anden verkligen är tre skilda personer, som var och en för sig är Gud, så måste det finnas tre gudar. Detta är t.ex. Jehovas vittnens, mormonernas, sjundedagsadventisternas och muslimernas anklagelse mot kyrkan.

Jehovas Vittnen menar att endast Fadern kan vara sann Gud av evighet, Kristus måste då vara en skapad varelse och Anden en opersonlig kraft. På så sätt menar man sig ha slagit vakt om Bibelns lära om en enda Gud.

I själva verket har man utifrån förnuftet dragit en slutsats, som står i uppenbar strid med vad Bibeln själv säger om Jesus Kristus och den Helige Ande. Bibeln betygar, att Jesus är både sann Gud och sann människa (1 Joh 5:20, Joh 1:14), och detta är också helt avgörande för vår frälsning. Om inte Jesus var både sann Gud och sann mänska kunde han inte vara en verklig medlare mellan Gud och mänskor (1 Tim 2:5, 2 Kor 5:19). Försoningen är en omöjlighet utan treenigheten.

Till eftertanke: Vad hände egentligen i Jesu försoning mellan Gud och mänskor?

Fadern och Sonen och Anden är en Gud
Treenighetsläran bygger på både Gamla och Nya Testamentet. Uttrycket, en treenig Gud, finns inte i Bibeln. Det starkaste uttrycket i Guds ord för detta är, att Gud är en, Jag och Fadern är ett, säger Jesus. (Joh 10:30)

3=1 är ett mysterium. Vi kan inte förstå eller nå Gud med vår tanke. Istället ska vi tillbe och tro på honom, underordna oss honom och låta honom vara viktigast i våra liv.

Fastän vi i kristendomen tror på treenigheten är kristendomen ändå monoteistisk, vi tror på en Gud, inte på många gudar, vilket brukar kallas polyteism, en tro på flera gudar.

För vår begränsade tankegång kommer det alltid att vara svårt att förstå den treenige Guden. Men det behöver inte vara svårare än H2O, som ju också framträder i tre former: 2 väteatomer och 1 syreatom. Vatten uppträder som ånga, vatten och is, men är alltid samma vatten. Gud framträder i tre personer: Fader, Son och helig Ande.  

Fadern och Sonen och Anden är eniga i allt
Gud finns i en dimension som vi inte kan förstå, evigheten, där det inte finns någon tid, ingen början och inget slut. Gud ÄR från evighet till evighet (2 Mos 3:14).

I mänskolivet kan vi uppleva olika grader av enighet, t.ex. inom en familj eller i ett äktenskap. Men denna enighet är aldrig perfekt. Vi kan som mänskor aldrig uppleva fullkomlig enighet här på jorden i världsliga angelägenheter.

Men Fadern, Sonen och Anden är fullständigt och fullkomligt eniga i allt. Vilken underbar tillvaro! Personerna i treenigheten drar alltid åt samma håll.

Treenigheten talar om gemenskap. Gud har gemenskap inom sig själv. Men Gud vill inte vara ensam i den gemenskapen. Det var därför han skapade mänskan till sin avbild och till att leva i gemenskap med honom.

Gemenskap med Gud är alltså mänskans ’fabriksinställning’. Utan gemenskap med Gud är mänskan inte den mänska som hon borde vara.

Gud är enig därför att han är helig. Inget mörker, ingen brist, ingen synd finns hos Gud. Det är synden som gör oss mäniskor oeniga.

Vi mänskor får leva i treenighetens enighet
Genom Jesu försoning (2 Kor 5:18–19) godkänner Gud att den mänska som tror får komma och leva i treenighetens fullkomliga gemenskap (Joh 1:16; Ef 3:19). Allt är fullkomligt OK mellan Gud och mig när jag bekänt min synd och tagit emot Guds förlåtelse.Vi får leva i treenighetens fullkomliga enighet!

Det gör vi i Kristi kyrka på jorden där Anden som sitt verktyg använder Guds Ord, dopet och nattvarden. En annan sak är sedan att denna enighet inte alltid känns så fullkomlig, och att den störs av att vi lever i en ofullkomlig värld. Men det ändrar inte på det faktum att vi genom tron på Jesu försoning kan leva i den treenige Gudens enighet!

Treenighetens uppgiftsfördelning
Fader, Sonen och Anden har trots sin fullkomliga enhet och helighet ändå en uppgiftsfördelning. Fadern är Skaparen, Sonen Frälsaren och Anden Hjälparen. På samma sätt som Gud har en uppgiftsfördelning och ´ordnade uppgifter´, på samma sätt har han också till mänskan fördelat uppgifter och ansvar på jorden t.ex. mellan man och kvinna i ett äktenskap (Ef 5:25–33), i församlingen (1 Tim 3:1–14, 1 Kor 14), i att ta hand om skapelsen (1 Mos 1).

Några av nutidens stora debattfrågor inom kristenheten, t.ex. homosexfrågan kan ses utgående från att man vill förändra den treeniga Gudsbilden. Det sker genom att slopa den uppgiftsfördelning som Gud gett åt församlingen och genom att tänka feminint om Gud.

Vi behöver tro på Fadern, Sonen och den helige Ande
Vi behöver tro på Fadern Skaparen, som genom sitt Ord har skapat allt och fortfarande uppehåller allt. Vi märker då att vi har en uppgift i världen, eftersom vi är skapade av Gud.

Vi får vara Guds medarbetare på den plats där vi är ställda i livet och hjälpas åt att bygga upp den här världen. Det här får vi göra oberoende av om vi har ett "andligt" eller "världsligt" arbete.

Vi behöver tro på Sonen Återlösaren, som kom till vår jord för att frälsa oss från våra synder och ge oss evigt liv. Vi kan inte med våra gärningar förtjäna Guds nåd. I stället får vi genom tron på Jesus Kristus ta emot Guds nåd och syndernas förlåtelse. Vi blir alltså frälsta av nåd allena genom tron på Jesus Kristus utan lagens gärningar.

Vi behöver också tro på den helige Ande, som helgar oss, för oss till Herren Jesus. Anden föder tro i våra hjärtan genom evangeliet. Det här är Andens främsta gärning. Men Anden ger oss också kraft för vårt liv och utrustar oss med sina gåvor och ger oss uppgifter i Guds rike.