Narhet-SiJernNär Gud lät sin enfödde Son födas hit till världen för att bli vår Frälsare, lades samtidigt grunden till en unik gemenskap. Gud visade genom inkarnationen och Jesu frälsningsgärning att han vill ha gemenskap med syndiga mänskor. Grunden för kristen gemenskap består alltså i det som Gud har gjort för oss mänskor.

Genom det heliga dopet har Gud i konkret handling infogat oss i ett väldigt sammanhang, gemenskapen med den treenige Guden och en kristen församlingsgemenskap. I dopet blir vi döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Genom dopet blir vi Guds barn och hans egendom.

I 2 Kor 1:21–22 läser vi: Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan. När Paulus talar om "Guds sigill" anspelar aposteln på det heliga dopet.

På samma sätt som ett vanligt sigill kan ange äganderätten till något föremål så anger dopet att vi är Guds egendom. I dopet är hela treenigheten närvarande. Gud befäster oss i Kristus och ger oss Anden som handpenning i våra hjärtan.

Johannes skriver i början av sitt brev: Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. (1 Joh 1:3). Tänk att kunna äga gemenskap med vår Frälsare och återlösare Jesus Kristus!

Gemenskapen med Kristus innebär delaktighet i Jesu försoningsgärning, i hans uppståndelse och i det eviga arvet. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig, (Gal 2:19–20) skriver Paulus.

Gemenskapen med Jesus Kristus innebär delaktighet i hans död. Paulus skriver: Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? (Rom 6:3). Vi har också blivit begravda med Kristus (Rom 6:4) för att leva det nya livet. Vi får också vara sammanvuxna med Jesus Kristus i en uppståndelse som hans (Rom 6:5).

Gemenskapen med Kristus kan också innebära lidanden i denna värld. Paulus skriver: Jag har ett mål: att lära känna Kristus, att uppleva kraften av hans uppståndelse och att dela hans lidanden, genom att jag blir lik honom, då jag dör en sådan död som han dog, om jag bara till sist kunde nå fram till uppståndelsen från de döda (Fil 3:10–11, Hedegård).

Men delar vi hans lidanden skall vi också få dela hans härlighet (Rom. 8:17). Har vi dött med honom, ska vi också leva med honom. Härdar vi ut, ska vi också regera med honom. (2 Tim 2:11–12).

Den kristna gemenskapen är också Andens gemenskap. Om den Helige Andes inneboende i den troende mänskans hjärta skriver Paulus i Rom. 8:11: Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

I 1 Kor. 6:19 talar Paulus om kroppen som den helige Andes tempelEller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva. Och till sin lärjunge Timoteus skriver Paulus:  Bevara det goda som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss. (2 Tim 1:14).

Den som genom dopet och tron är förenad med Herren Jesus är inte ensam. I Kristi kropp finns nämligen många lemmar. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. (1 Kor 12:13–14).

I den kristna församlingsgemenskapen skall de olika lemmarna tjäna varandra. Så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar. (Rom. 12:5). Den kristna gemenskapen kännetecknas av inbördes kärlek, av omsorg om de svaga och hjälpbehövande.

Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden, skriver kärlekens apostel (1 Joh 3:14). Ta hand om de svaga, uppmanar Paulus (1 Tess 5:14).

Hustavlorna i Nya testamentet är god läsning för den som vill veta hurudan en god kristen gemenskap bör se ut. Innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod är exempel på ord som Paulus använder (Kol 3:12).

Enligt Jesu exempel skall vi förlåta varandra och låta Kristi frid regera våra hjärtan (Kol 3:13–15 ). Mot dem som står utanför skall vi uppträda förståndigt och ta väl vara på varje tillfälle (Kol 4:5). Om de första kristnas gemenskap heter det att de höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. (Apg 2:42)

Den kristna gemenskapen är öppen för alla. Den är inklusiv. "Kom nu, fattiga och rika, nära eller fjärran från – se Guds nåd för alla lika, uppenbarad i hans Son! Höga, låga, gamla, unga, han åt er utgiven är. Kom nu att den nåd besjunga som för intet bjudes här! (SH 215:1). Evangeliet är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken (Rom 1:16).

Redan Jesu val av apostlar var en fingervisning om öppenheten i Guds rike. Jesus kallade skilda yrkesgrupper, där fanns publikanen Matteus som stod i den romerska ockupationsmaktens tjänst och där fanns Simon "ivraren", en benämning som troligen skall tolkas som att han hade sin bakgrund bland zeloterna, de nationellt-religiösa aktivister som ivrade för uppror mot Rom. Att Jesus tog med både publikaner och zeloter är ett starkt vittnesbörd om det inklusiva i den kristna gemenskapen.

Samtidigt som den kristna gemenskapen är inklusiv och öppen för alla finns det också klara gränser för den kristna gemenskapen. Kristi kyrka är en liten hjord, utsatt för angrepp av utomstående fiender. Allt som står i strid med den kristna trons sanningar och som ödelägger gudsgemenskapen behöver en kristen ta avstånd ifrån.

En kristen skall inte föra en omoralisk livsföring och syssla med mörkrets gärningar (Ef 5:11). Att delta i avgudadyrkan och en falsk gudstjänst är farligt och destruktivt för det kristna troslivet Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror, uppmanar aposteln (2 Kor 6:14).

Den kristna gemenskapen kommer till uttryck allra tydligast i nattvardsgemenskapen. Nattvarden innebär gemenskap med Herren Jesus själv men också med de andra nattvardsgästerna. Nattvarden är "koinonia", gemenskap.

Vid nattvardsbordet knäböjer vi sida vid sida och får ta emot samma gåva, det välsignade brödet och den välsignade kalken, till våra synders förlåtelse. "Inför Gud är vi alla lika – syndare som behöver få del av det han av nåd ger oss: Syndernas förlåtelse och gemenskap med honom" (Anfin Skaaheim).