Dopt-BJern1. Dopet – Vem gjorde det?
Då vi frågar vem som gjorde det tänker vi på vårt eget dop. Riktigt personligt. Våra föräldrar hade ansvaret. Själv kunde jag ingenting. Jag var så liten.

Föräldrarna skötte om att jag blev döpt. De kallade på en präst eller förde mej till honom. Prästen förrättade dopet. Ändå var inte han den egentliga dopförrättaren. Han var bara ett synligt och hörbart redskap. Det kan också nämnas att vilken medlem som helst av vår kyrka kan förrätta ett så kallat nöddop.

Den som i dopförrättningen gjorde alltsammans var Gud. Och allt vad han uträttar är fullkomligt. Det står i Tit 3:4–5: Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, …

Det framgår litet senare att det här bibelstället gäller dopet. Att Gud frälste oss betyder inte att dopet är en frälsning på sidan om Jesus. Det betyder att jag fick ta emot frälsningen som Jesus hade fullbordat.

2. Dopet – Vad hände?
Det fick vi redan höra. Jag fick del av frälsningen. I Rom 6:3 skriver Paulus att vi "är döpta till hans död".
Jesus Kristus dog för alla mänskor, för våra synders skull och för att vi skulle få förlåtelse för dem.

I dopet fördes jag in i hela härligheten. Frälsningen blev min personliga tillhörighet, min rikedom. Fortsättningen av det där stället i Titusbrevet talar om att Gud frälste oss på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse.

Jag blev född på nytt i dopet. Det här kan vara svårt att förstå. Vi ska tänka på den natten då Jesus och Nikodemus samtalade med varandra. (Joh 3:1–5) Nikodemus ville få reda på hur han skulle komma in i himmelriket. Han hann aldrig ställa frågan. Jesus, som genomskådade Nikodemus, sa att han måste födas på nytt, eller som Jesus också sa, "av vatten och ande," vilket betyder dopet.

Jag passar inte alls för himmel och salighet sådan som jag är. Jag är nedsmittad av synden. Men Gud kom till mej i dopet och gjorde mej lämplig för saligheten. Han födde mej på nytt. Det får jag tro.

Det finns en fin bild av dopet, av nya födelsen i Gal 3:26–27. I dopet fick jag nya kläder. Den vita dopskruden påminner mej om det. Jag ikläddes Kristus.

Jag fick på mej Kristi rättfärdighet, hans stora kärlek till syndare. Vilken nära kontakt är inte det här mellan Frälsaren och syndaren!

Här i sammanhanget talas det också om att jag blev ett Guds barn i dopet. Det är ju en obeskrivligt stor ära och lycka att vara Guds barn och hans rikes arvinge.
Men det sägs i samma andetag att vi genom tron är Guds barn.
Genom otron kastar jag alltsammans ifrån mej.

3. Dopet – Vad betyder det för oss?
Tror jag det att jag är ett Guds barn? Då vi nu frågar efter vad dopet betyder ska vi inte bara tänka på hur det är någon gång då det är söndag eller någon stor kyrklig högtid eller någon glad sammankomst.

Utan: Vad betyder dopet för mej nu i vardagen, då det är som vanligt, då jag har mycket att göra, då jag känner mej misslyckad, då jag är orolig?

Dopet säger till mej att jag får tro. Det är min stora rättighet, när som helst, hur jag än känner mej. Då jag tar ett banklån måste jag ha ett par personer som går i borgen för mej, de åtar sej att svara för mej om det går på tok.
Det som Gud gjorde med mej i dopet garanterar att jag har säkerhet på att jag verkligen är ett Guds barn. Alltså att jag får tro.

Då betyder dopet också det – det vill betyda det för mej just nu – att jag får vara glad. Jag får vara det också då jag känner mej bedrövad.
Det står i Bibeln att vi alltid ska vara glada i Herren.

4. Dopet – Vad är vår skyldighet?
Ja, vad är det? Då vi får en gåva säger vi ett ärligt tack. Det fordrar vanlig artighet. Men vad vi ändå är otacksamma mot Gud för hans kärlek till oss! Då jag tänker på att jag är döpt är det för att jag ska bli tacksam.

Men vi ska inte bara säga tack till Gud, vi ska leva tack till honom. Vi ska tänka på den dyrbara, skinande dräkten som vi fick i dopet. Jag ska vara rädd om den. Jag ska akta mej för att smutsa ner den.

Det står i Lilla katekesen att "den gamla människan i oss genom daglig ånger och omvändelse skall dränkas och dödas med alla synder och onda begär och att en ny människa i stället varje dag skall träda fram och uppstå" Dagligen, står det.

Det blir aldrig färdigt här. Det är en ständig kamp, så länge jag lever. Det kan kännas hårt. Men egentligen är det spännande.
Det är inte meningen att jag ska leva i slöhet, utan i kamp mot det onda, för det goda.
Men hur ska jag klara mej?

5. Dopet – Vad är det som består?
Själv kan jag aldrig med egen kraft gå iland med kampen och en gång få livets krona. Men: Martin Luther jämförde dopet med en båt som färdas på havet. Om någon faller överbord måste han fås ombord igen.

Det är det enda nödvändiga. Båten finns ju kvar. Den förlorade sonen hade varit tvungen att förgås om han inte hade kommit till besinning och återvänt till hemmet.
Ingenting annat betydde någonting i jämbredd med det.
Han måste komma tillbaka, och han fick. Han mottogs med en sådan kärlek att det formligen svindlar för ögonen då vi tänker på det.

Jag får komma tillbaka. Hur jag än vinglar hit och dit står Gud fast vid det förbund som han slöt med mej i dopet. Det ger mej hopp och en ny glädje.
Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare. Jes 54:10

(Håkan Bäck 1988)