MEIS-11.02.05-kollekt-JohanKlemetsBibeln visar tydligt att ekonomiskt understöd är synnerligen viktigt för missionsarbetet. När vi ska offra pengar för missionen är det skäl att komma ihåg, att allt vi äger är Guds egendom och att vi bara lånar av honom för tiden här på jorden (5 Mos 10:14, Ps 24:1, Ps 50:12).

Vi får därför börja med att fråga Gud vad han vill att vi ska ge av det som egentligen är hans, och så får vi ge det av glatt hjärta (2 Kor 9:7).

Det är viktigt med regelbundet givande, till exempel genom att en fastslagen summa månatligen dras av från bankkontot. Privata personers givande blir allt viktigare i takt med att församlingarnas gåvor torde minska.

I det gamla förbundet skulle alla betala tionde. I Nya testamentet har vi inget sådant påbud, men att betala tionde av sina inkomster är ändå en god modell som gärna kan praktiseras. Gud välsignar oss när vi ger, och han blir oss aldrig något skyldig.

Också när det gäller ekonomiskt understöd, är det mycket viktigt att med enkla medel lära barnen och de unga att stöda missionsarbetet, till exempel genom att i samband med lördagsgodiset eller veckopengen också låta dem sätta några slantar i en missionssparbössa.

Församlingen utrustade dem för resan, och de for genom Fenicien och Samarien. (Apg 15:3)

Och då jag sedan många år har längtat efter att komma till er, vill jag besöka er när jag reser till Spanien. Jag hoppas att på genomresan få träffa er och att ni utrustar mig för resan dit, sedan jag först en tid har haft glädjen att vara tillsammans med er. (Rom 15:23–24)

Men hos er stannar jag om möjligt en tid, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt resa, vart den nu går. (1 Kor 16:6)

Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. (2 Kor 9:7–8)

Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge. Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien. Ni var den enda församling som satte sig i förbindelse med mig, så att räkenskap kunde föras över givet och mottaget. Också när jag var i Tessalonika skickade ni mig både en och två gånger vad jag behövde. (Fil 4:14–16)