Forbon-04.08.08b-PurmoDet har glatt mig mycket i Herren att ni till slut har låtit er omtanke om mig blomma upp. Visst tänkte ni redan förut på mig, men då hade ni inte något tillfälle att visa det. (Fil 4:10)

Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. (Fil 1:3–5)

Paulus skriver troligen sitt brev till filipperna år 62 e.Kr. Det innebär att filipperna redan hade visat omsorg om sin missionär Paulus i omkring 15 år och under flera av hans missionsresor. De hade varit uthålliga i sina förböner, i sitt ekonomiska understöd (Fil 4:14–19) och i uppgiften att visa omsorg om sin missionär.

För att vi i vår tur som sändare ska kunna visa god omsorg om våra missionärer, är det bra att lite känna till hur missionärens livscykel ofta ser ut.

Missionärslivet är långt ifrån statiskt. Tvärtom kan den vara som en berg- och dalbana. Givetvis är missionärslivet mycket individuellt, och tiden för när olika skeden inträffar kan variera mycket.

I början upplever många något av en smekmånadstid. Allt är nytt och spännande och det känns meningsfullt att arbeta i Guds tjänst. De allra flesta möter dock en kulturchock, kanske ett år eller så efter att man kommit ut på missionsfältet.

Det blev inte som man hade tänkt sig. Motgångarna, svårigheterna och alla kulturkrockar hotar att suga arbetsglädjen och frimodigheten ur en. Modfälldheten drabbar en. Kallelsen prövas. Det behövs uppmuntran och tålamod att hålla ut, tills visionen och uppgiften småningom klarnar och stärks, så att man kan tjäna Herren målmedvetet och uthålligt.

En annan tuff period för missionären är i samband med hemkomsten. Återanpassningen till hemlandet kan vara svår. Det som många missionärer då kanske mest behöver, är människor som orkar finnas där och lyssna till allt det som missionären behöver få berätta.

Som sändare utmanas vi att likt filipperna visa omsorg om missionären längs hela vägen. Omsorgen om missionären kan uttryckas på väldigt många olika sätt. Det viktiga är att göra det under bön och i kärlek.

Omsorgen kan vara av praktisk art. Det finns ofta många praktiska detaljer som behöver ordnas i samband med en missionärs utresa eller hemkomst. Omsorgen kan också uttryckas genom att kommunicera och stå i kontakt med missionären och på så sätt förmedla uppmuntran och stöd. Den andliga omsorgen är likaså viktig och kan uttryckas till exempel genom att sända inspelade bibelstudier på modersmålet ut till missionsfältet.