Prayergarden-11.09.12-MGH-GoranSMissionären Paulus var mycket medveten om att han behövde förbön, och han ber verkligen ofta om det i sina brev.

Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet – det är för den jag är fånge – och att jag talar som jag bör, när jag avslöjar den. (Kol 4:2–4; jämför Ef 6:19–20)

Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden väcker, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. (Rom 15:30–31; jämför 2 Tess 3:1–2)

Behovet av förbön uttrycks också till exempel i Fil 1:19, 1 Tess 5:25, Filemon 22 och Hebr 13:18–19.

Genom sina förböner var de kristna i Rom mitt inne i den andliga kampen och deltog i missionsarbetet med Paulus. Aposteln skrev till dem att församlingen i sina förböner ”kämpade tillsammans med honom”. De var med och möjliggjorde att han fick tillfällen att predika och nåden att kommunicera evangeliet på rätt sätt. Genom sina förböner påverkade de hur budskapet och hjälpen togs emot, samtidigt som de också fick be om beskydd för Paulus.

På liknande sätt kallas också vi att bära våra missionärer i förbön och därmed påverka resultatet av missionsarbetet ute på fältet. Förbönernas betydelse är utomordentligt stor i allt missionsarbete.

I förbönsarbetet för missionärer kan man bära fram följande sju sidor av missionärens liv och verksamhet:

•  Gudsrelationen, kärleken till Ordet, mognaden i Kristus
•  fysisk och psykisk hälsa, beskydd, anpassning till missionärskapet
•  familjerelationer och familjeliv/singelskap
•  förmåga att kommunicera, språkstudier, kulturell förståelse och anpassning
•  effektiv tjänst, öppna dörrar och hjärtan, ”förberedda gärningar” att vandra i
•  relationer till andra missionärer, till lokala kristna och till andra människor
•  landet och myndigheterna, den politiska situationen, möjligheter att fortsätta verka

Den regelbundna bönevanan är viktig. I Kolosserbrevet uttrycks detta så här: Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. (Kol 1:9) Det kan vara till hjälp att be vid samma tidpunkt på dagen, eller att göra det till en vana att be på någon särskild plats. Man kan med fördel hänga upp missionärers rundbrev med böneämnen på kylskåpsdörren.

En god vana är också att alltid be för missionen vid bibelsitsen, syföreningen, bönegruppen, möteskvällen eller tillsammans med gäster som är på besök. En mycket angelägen sak är också att fostra barnen till att be för missionärer och att hjälpa dem att förstå betydelsen av den kristna missionen.

Förutom den regelbundna bönevanan är det också viktigt att alltid be när Guds Ande manar en till det (Rom 8:26). Vi behöver inte alltid veta vad saken gäller, utan vi får i Anden be och överlämna missionärerna i Guds vård och beskydd.