Post-07.07.09-Kenya-PatriciaNygard1. TA UPPGIFTEN SOM SÄNDARE
PÅ ALLVAR!

Vår utsända behöver ständig kärlek, omtanke och uppmuntran från oss medkristna för att orka vidare.

Slå vakt om kontakten! Att hålla kontakt är väsentligt. Bekantskapen ska vårdas för att hållas vid liv. Kommunikationen får ha låg tröskel, vår utsända är som en av oss, inte andligare eller frommare än någon annan.

Fostra nya sändare! När man samlas i sin grupp, kan man gärna påminna de andra om något man hört från fältet. Sedan ber gruppen för sin utsända. Det är uppmuntrande för missionären att veta att någon ber regelbundet. Framför allt är det fostrande för gruppen. Så präglas missionssinnet in i varje enskild kristen.

Anslagstavlan i församlingen. Fotona av församlingens utsända ska vårdas i församlingen. Om man hela tiden ser till att anslagstavlan är snygg och ompysslad, märker församlingen att man med intresse och glädje aktivt deltar i missionens arbete och följer med vad som händer. Sätt upp en karta och pricka in var de utsända finns!

2. STÖD GENOM BÖN!

Ge din utsända av din tid  –  tid  i förbön! Ingen missionär är så stark och skicklig, att han eller hon inte skulle vara beroende av de troendes förböner.

Be om Guds vilja. Det gör vi, när vi ber att Guds Ord ska ha framgång, ber att folk ska fatta och förstå sanningen, komma till tro och bli saliga.

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. (1 Tim 2:1–4)

Vi får påminna Gud om hans egna löften, när vi ber. Läs Guds löften i Bibeln, och ta dem med i dina böner. Be Ordet!

Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna. (1 Mos 32:12)

Be också om fler arbetare, om kraft att stå emot djävulen, och om att Guds rike ska komma dit det ännu inte kommit.

Om vi ber om annat, till exempel om att förskonas från olyckor, frestelser, prövningar, förtal eller sjukdom, då ska vi tillägga: Om det är din vilja, Gud.

Använd de utsändas rundbrev som ledtrådar till vad vi behöver be om. Om vår utsända delar med sig av sina bekymmer och öppet berättar om sig själv och sitt liv, ska vi inte använda det varken till skvaller eller till att oroa oss. I stället ska vi omforma det till böner och gärna också till konkret praktiskt stöd, om vi kommer på sådana möjligheter.

Be för de utsändas anhöriga, att de ska få vara trygga i Guds händer. Ibland har det hänt att missionärer varit tvungna att återvända till hemlandet för att stöda sina föräldrar, fastän de annars hade kunnat stanna ute på arbetsfältet. Det känns bra för den utsända, att också någon annan ber för föräldrar eller barn.

En bönelista med namn och böneämnen som man regelbundet ska komma ihåg inför Gud, kan vara till stor hjälp.

Skriv upp dina utsändas namn på en lapp, eller skaffa ett foto av dem, som du sätter på kylskåpet. Varje gång du ser lappen eller fotot, be då för dina utsända!

Adoptera den bit av världskartan där dina utsända arbetar. Be för folket i det landet!

3. STÖD RENT KONKRET!

Andligt stöd. Sänd inspelade bibelstudier, goda artiklar och tidningar till din utsända!

Brev. Församlingens nyhetsblad och brev från enskilda kompletterar varann. Enskilda brev ger personliga kommentarer till sånt som hänt i bygden, i bekantskapskretsen, inom sporten osv. För den som är långt borta är det verkligt svårt att följa med vad som händer i hemlandet. Man läser kanske om det, men det förstärks inte av den omgivning man lever i, och glöms därför lätt bort.

Taltid. Telefonen är bra att använda på speciella dagar, ttill exempel födelsedagar. Men problem ska man inte försöka reda ut den vägen. Det leder oftast till ännu större frustration. Skriv i stället väl genomtänkta, nyanserade brev till varandra!

Tidningar. Ta reda på vad dina utsända är intresserade av! En bil- eller inredningstidning kan förgylla fritiden. När de utsända ska återvända hem, kan det vara bra att få ett reklamblad där det aktuella modet syns. Då kan till exempel barnen lättare smälta in i sin nya skolmiljö.

Platta paket. Sänd små, lätta och platta saker. Du kan söka i butiken, det finns en hel del man kan sända. En stekpåse, kaffefilter, en extra god tepåse, klistermärken, ett litet segelflyg som kan monteras, hårband, platta tuggummin, kryddblandningar för glögg eller pepparkakor, påskgräsfrön, påskfjädrar, klisterbilder, cd-skivor, servetter, gratis hudvårdsprover – ta fantasin till hjälp. Saken är inte så viktig i sig, men då man är långt borta blir den ett uttryck för den omtanke som ligger bakom.

Resor. Det är nyttigt att resa till missionsfältet och se den utsända i sin arbetsmiljö. Samtidigt är det ett stort stöd för den utsända att få besök av sina understödjare.

4. STÖD VID HEMKOMSTEN!

Följ med läget. Det är svårt att efter många år utomlands komma in i livet i hemlandet. Inte helt ovanliga företeelser är kulturchock, trötthet och folkskygghet. De hemkomna behöver avskildhet, men också någon att dela sina tankar med. Här finns säkert sådant som skulle uppskattas, till exempel möjligheten till lite semester någonstans. Många behöver lugn och ro efter alla människor på fältet som pockat på uppmärksamheten. Familjer kan behöva tid och plats att umgås för sig själva, många har till exempel i flera år levt i ett öppet hushåll med många gäster.

Lyssna. Den hemkomna behöver också få berätta för någon som orkar lyssna, om sin tid på fältet och sina tankar om hemlandet och allt som möter där.

Ge översikter. Ge gärna allmänna överblickar ur din egen synvinkel – när den hemkomna orkar och vill lyssna – om hemlandet, vilka debatter som är aktuella, vilka frågor som diskuteras, vad som är förhärskande just nu.

Barn. När det gäller återvändande barn, har det visat sig vara svårare att få dem inlemmade i andliga sammanhang än till exempel i skolsammanhang. Här kan man tänka på att stöda genom att hjälpa barnen att åka på kristna läger, eller uppmuntra dem att delta i kristen verksamhet, eller kanske tala med någon i samma ålder som kan tänkas bli en kristen kompis.