1973-Nyagowa-kyrka-HelgeHildenNyagowa kyrka. Foto Helge Hildén.

År 1973 ordnade Evangeliföreningen en jubileumsinsamling till förmån för bland annat kyrkbygget på Atemo. Jubileet firades med anledning av att det hade gått tio år sedan Kenyamissionen startades. Den första kyrkan i luoland, Nyagowa kyrka, invigdes samma år av A.G. Stjernberg. Kliniken på Atemo var en annan viktig byggnad som togs i bruk år 1973. Samma år firade den lutherska kyrkan i Kenya sitt tioårsjubileum, och en gruppresa ordnades så att gäster från Finland fick närvara vid jubileet.

År 1973 firade också de svenska och finska Evangeliföreningarna sitt gemensamma 100-årsjubileum. Med anledning av jubileet inbjöds gäster från den lutherska kyrkan i Kenya, LCK, dess president James Otete Nchogu samt Martin Oomo och Milka Nyaanga.

Samma dag som hundraårsjubileet inleddes i Åbo anlände familjen Märta och Gustav Norrback till hemlandet för gott. Gustav Norrback anställdes som ny missionssekreterare för SLEF efter Barbro Finskas. Familjen Linnéa och Sven Klemets återvände till Kenya sommaren 1973, efter sin hemmavistelse i samband med yngste sonens död. På Atemo fanns vid denna tid också familjen Iris och Boris Sandberg, familjen Brita och Jorma Iiskola samt Maj-Len Åbonde.

I hela Nyanzaområdet i västra Kenya fanns omkring sexton predikoplatser fördelade på två församlingar. Majoriteten av kyrkmedlemmarna var unga. I skolorna bedrevs ingen som helst luthersk undervisning, därför samlade missionärerna elever till läger under loven, där de undervisades i Guds ord. Dopfrågan och frågan om Kristi återkomst var stora frågor för ungdomarna. På kvällen lyssnade ungdomarna till grammofonmusik i Jormas hem, berättar Jorma Iiskola i ett brev från 1970-talet.

1974-Valmet-traktornValmet-traktorn med Fiskarsplogen.Valmet till Kenya

I Pyttis i sydöstra Finland pågick sedan något år tillbaka en insamling för en traktor till missionsfältet. Valmet-traktorn anlände till Atemo i slutet av år 1974, komplett med schaktblad och en Fiskarsplog, vars like aldrig setts i trakten. Traktorn och plogen blev snabbt populära.

 

1974a-Atemo-kyrka-SvenKlemetsInvigningen av Atemo kyrka år 1974. Foto Sven Klemets.Kyrkobyggnaden på Atemo invigdes den 22 september 1974. Därmed slutfördes byggprojektet Atemo, som pågått sedan år 1967. SLEF:s ordförande Håkan Bäck besökte Kenya samma år. Han överräckte då också Evangeliföreningens gåva till Atemo kyrka: nattvardskärl. Den lutherska kyrkan hade vid den här tiden sammanlagt 60 stycken söndagsskolor, med nästan 2 000 barn, fördelade på luo- och kisiiland, Kisumu och Nairobi. Missionärerna, däribland Iris Sandberg, distribuerade månatligen duplikat med söndagens text, bild, bön och minnesvers på respektive stamspråk.

Luostammens andra lutherska präst i ordningen, Johnson Oyieyo, vigdes till prästämbetet i februari 1975. Samma år vigdes också den första maragolierprästen, Boaz Kiluma. Efter att ha arbetat i församlingstjänst under ett par år gick Boris Sandberg över till Matongo bibelskola som lärare. LCK hade stort behov av arbetskraft, och evangelistutbildningen sattes igång efter några års paus. Prästutbildning upptogs också på Matongo bibelskola från år 1978.

1980-LYCTS-elever-svetsarLYCTS-elever lär sig att svetsa.Yrkesskola nytt projekt

SLEF gick in för en ny satsning i närheten av Atemo, yrkesskolan Lutheran Youth Center and Training School (LYCTS)Abongo Dhoga-kullen. Man bedömde att behovet av duktiga, praktiskt utbildade arbetare i trakten var stort. Genom att ekonomiskt understöda skolan och genom lärarkrafter tog Evangeliföreningen därmed ansvar för ett nytt projekt. Praktisk undervisning kombinerades med kristen fostran. År 1978 beviljade finska staten 50 000 mk i u-hjälpsmedel för LYCTS på Abongo Dhoga-kullen och för personalbostäder till kliniken på Atemo.

Den nya missionären Helena Holmgård, som under ett par år utbildat sig i England, reste till Kenya våren 1975 för att arbeta som barnmorska inom LCK. Othoro kyrka invigdes i Kenya samma dag som kyrkan på lägerområdet Klippan invigdes i Finland, den 7 juli 1975. År 1978 fick landet Kenya en ny president, Daniel Arap Moi, efter Jomo Kenyatta som avlidit.

1979-Vikstrom-John-SvenKlemetsBiskop John Vikström i Kenya. Foto Sven Klemets.Feedback på arbetet

Lisen Enlund blev ny missionär i Kenya år 1977 med siktet inställt på sjukvårdsarbete. I december 1978 kallade SLEF lärarparet Siv och Tom Bergman till nya missionärer i Kenya. I januari 1979 besökte Borgå stifts biskop John Vikström Kenya och Tanzania. Han sammanfattade sitt Kenyabesök med att konstatera att satsningen i Borgå stift på Kenyamissionen hade varit en god satsning och att de offrade medlen använts rätt. Han ansåg vidare att arbetet haft framgång och fann det också därför meningsfullt att fortsätta arbetet.

Det andliga livet hos de kristna i Kenya hade fördjupats, kunde också Gustav Norrback intyga vid sitt återbesök i Kenya samma år. Nya verksamhetsformer inom Kenyas lutherska kyrka hade tagits i bruk, och också verksamhetsområdet hade utvidgats sedan Gustav Norrback lämnat landet som missionär sex år tidigare.

Nygamla luobiblar

År 1980 fick Kenyamissionen statsstöd från finska staten för utvecklingshjälp via missionen. Statsmedel gavs för yrkesskolan LYCTS på Abongo Dhoga, kliniken på Atemo och för kvinnoarbete. Den 18 maj 1979 hade yrkeskurscentret officiellt öppnats på Abongo Dhoga nära Atemo missionsstation. Tom Bergman blev rektor på skolan. Samtidigt flyttade familjen Sandberg också in på Atemo efter några år på annat håll i Kenya.

1982-Luobiblar-lossas-TomBergmanLuobiblar lossas från lastbilen på Atemo. Foto Tom Bergman.Under år 1981 satsade SLEF på en nytryckning av luobiblar. 5 000 biblar trycktes under våren till en kostnad av 75 000 mk. Den bibel som nu trycktes var 1968 års översättning, en äldre översättning än 1976 års översättning. Man valde att nytrycka den äldre översättningen, eftersom man ansåg att den yngre lade tyngdpunkten på lagrättfärdighet.

Projektledare Bernhard Söderbacka reste till Kenya för att arbeta där under år 1983. Han hjälpte till med yrkesskolan LYCTS och olika byggnadsprojekt. Missionär Lisen Enlund och Bernhard Söderbacka gifte sig i Kenya i juli samma år.

Kenyamissionens hemmafront

Under 1960-talet hade de kyrkliga missionsorganisationernas inkomster ökat mera än någonsin tidigare. Missionsstödet var mycket större än ökningen av löntagarnas förtjänstnivå. Detta enligt en utredning från Kyrkans forskningsinstitut. En orsak antogs vara att antalet missionsorganisationer hade ökat, och därmed hade också totalantalet personer som stödde missionsarbetet ökat.

Andra orsaker var högre levnadsstandard och att missionen blev inlemmad i församlingarnas verksamhet. Antalet utsända missionärer ökade också kraftigt under 1960-talet. Trots att Evangeliföreningens övriga sektorer kämpade med underskott, översteg inkomsterna till yttremissionen utgifterna ännu i början av 1970-talet.

År 1976 kunde man dock konstatera att de stora inkomstökningarnas år var förbi. Ökningen på 4,4 % kunde inte täcka inflationens återverkan. Hur skulle man då fördela medlen? Hur stor del skulle satsas på byggnadsverksamhet, och hur stor del skulle satsas på LCK:s arbetskraft och dess skolning? Hur många missionärer hade man råd med? Hade man alls råd med nya projekt? Man uppmuntrade till fortsatt offer och påpekade att inremissionsarbetet är en viktig förutsättning för ett effektivt yttremissionsarbete.

MISSIO 76

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland räknade missionsorganisationernas mission som sin egen. År 1975 inrättade kyrkomötet Kyrkans missionscentral (KMC) med uppgiften att samordna organisationernas missionsarbete. MISSIO 76 var hela kyrkans missionsaktion under läsåret 1975–76. Målet var att göra kyrkan mera missionsmedveten och därmed öka dess insats i världsmissionen.

Man ordnade diskussioner om missionsverksamheten, rådplägningsdagar och en missionskonferens, och namngav konkreta understödsobjekt för arbetet i Östafrika. Man inbjöd representanter till Finland från de lutherska kyrkorna i Tanzania, Kenya och Etiopien. Mondulikörens besök från Tanzania till stiftets församlingar var särskilt uppskattat. Hemmafronten fick också under hösten 1975 besök av LCK:s president, James Nchogu.

Önskemålet från kyrkans sida under MISSIO 76 var att varje församling under vårterminen skulle ordna en missionshelg. Man tillhandahöll ett utbildningspaket för denna helg med bland annat bilder och information. Evangeliföreningen deltog också i MISSIO-aktionen. Som en följd av aktionen ökade intresset för missionen överlag i församlingarna.

Det grundläggande arbetet för Evangeliföreningens mission gjordes dock fortfarande i syföreningar och arbetsgrupper. År 1976 räknade man med 111 arbetsgrupper. Två nya arbetsgrupper bildades 1976 i Nyland: Tolkis och Mörskom.

1980-Oliech-Lawrence-Kortjarvi-BengtStrengellLawrence Oliech predikar i Kortjärvi bönehus tolkad av Lisen Enlund (gift Söderbacka). Foto Bengt Strengell.Gäster från Kenya, nya missionärer

Predikant Lawrence Oliech från Nyagowa i Kenya besökte Finland under två månader sommaren 1980. Han gladde många med sin förkunnelse. Som en julgåva år 1980 kom budet om ytterligare ett par nya missionärer, Mona och Alf Wallin. De studerade engelska på våren 1981 i England. Familjen Sven och Linnéa Klemets återvände år 1980 till Finland efter sexton år på missionsfältet. Sven Klemets blev missionssekreterare i Evangeliföreningen.

År 1981 hölls en kyrkans missionsaktion i Borgå stift. Bland de inbjudna talargästerna från utlandet fanns Nicholas Oenga från Kenya, prästutbildad i Tanzania. Birgitta Nynäs svarade ja på kallelsen till missionär vid årsskiftet 1981–82. Sommaren 1982 besöktes Finland av en sånggrupp på tre sångare från Kenya, bland dem Askah Nyakerario och pastor Johnson Oyieyo. Sommaren 1982 besökte pastor Richard Olak Finland för fjärde gången.

1982-Klemets-Olak-Norrback-Kortjarvi-BengtStrengellFrån vänster: Sven Klemets, Richard Olak och Gustav Norrback i Kortjärvi bönehus år 1982. Foto Bengt Strengell.

 

Brita Jern
missionsledare