1986.12.14-dop-Rukongo-ReijoArkkilaDe döpta och församlingen vid den första dophögtiden på Rukongo 14.12.1986. Foto Reijo Arkkila.

Sonderingar i Kenya efter en lämplig plats att utvidga arbetet till hade pågått ett par år, då missionär Alf Wallin på anmodan av pastor Richard Olak från Kenya, under SLEF:s årsfest i Korsholm år 1985, presenterade vilka möjligheter till nyetablering som fanns. Valet stod mellan trakten kring Gwasi Hills invid Viktoriasjön, där evangelisk mission helt saknades, respektive Siaya District längre norrut. Missionsledningen i Finland gav klartecken för Gwasitrakten, eftersom det redan finns många kyrkor i Siaya. Planerna godkändes sedan av ELCK.

I Finland ordnades under år 1987 en specialinsamling för uppbyggandet av Rukongo missionsstation. Ett specialnummer av Sändebudet ägnades också åt den stora händelsen. En grund att bygga på hette den broschyr som gavs ut år 1989. Den uppmärksammade speciellt Rukongoprojektet och de ungas situation i Kenya.

1986 Rukongo-borrhal-BorisSandbergVattendunkar i kö vid borrhålet på Rukongo. Foto Boris Sandberg.Tomtmarken som skulle hysa den nya missionsstationen inköptes i maj 1986. Det avgörande för valet av plats var att här fanns möjligheter till en djupborrad brunn. Borrhålet borrades i juni 1986 av Lake Basin, en holländsk hjälporganisation. Hålet borrades gratis, med villkoret att SLEF förser befolkningen med vatten. Regeln var att missionen sköter pumpningen, medan befolkningen underhåller brunnen. Senare har lokalbefolkningen konstaterat att magsjukdomarna till stor del försvunnit tack vare brunnen.

1988-Rukongo-forsta-huset-forradshusetDet första huset på Rukongo färdigställs. Förrådshuset under uppförande.De första missionärerna på Rukongo

På Rukongo hade ortsbefolkningen genom sin länsman framfört önskemål om en yrkesskola. SLEF gick in för att arbetet på den nya missionsstation skulle koncentreras kring en yrkesskola och församlingsarbete.

Ett boningshus för missionärer, dit familjen Mona och Alf Wallin flyttade, stod klart i mars 1988. Medan familjen Wallin var på hemmavistelse i Finland ersattes de år 1989 av Linnéa och Sven Klemets.

1988-Pic-upenProjektbilen fraktade byggnadsmaterial upp till stationsbygget.En projektbil, en Toyota 4WD pic-up, köptes med finländska statsmedel. Bilen kallades av ortsbefolkningen för Rukongo Express eftersom ”Rukongo Station” stod skrivet på bildörren. Den användes i första hand för transport av byggnadsmaterial. Bilen klarade sig mycket bra i den branta och krävande terrängen. Utan denna bil hade byggnadsarbetets inledande skede inte varit möjligt över huvud taget.

Rukongo församling

Den första evangelisten på Rukongo var James Bolo. Han bosatte sig i stationens första bostad, en hydda, år 1986. Det första dopet hölls den 14 december 1986. Då döptes 26 barn och 8 vuxna medan 18 personer konfirmerades. Fram till 1989 fungerade Alf Wallin som Rukongo församlings ledare, varefter Sven Klemets tog över. Vid det laget hade en ny evangelist flyttat in på Rukongo, Kepha Ochieng. Han efterträddes 1990 av Patrik Arogo. I början av år 1993 verkade Moses Okoyo som evangelist några månader, men efterträddes i april av Wellington Onyango.

Yrkesskola med egen traktor

Yrkesskolan Rukongo Youth Polytechnic startade sin verksamhet i januari 1991, till en början med åtta pojkar på byggnadslinjen. Ett församlingshem som till en början fungerade som kyrksal, uppfördes också. En barnträdgård startades samtidigt i församlingshemmet.

Med finländska statsmedel inköptes en traktor med släpvagn och plog. Traktorn administrerades av yrkesskolan. Den hyrdes ut till ortens befolkning för plöjning och transport av sand, vatten, byggnadsstenar. Allt detta fanns nämligen i riklig mängd i trakten, i bergen, på stranden och i sjön. Traktorn var till stor nytta och glädje för ortsbefolkningen. Den gav inkomster till yrkesskolan, och hjälpte också yrkesskoleleverna med skolavgifterna.

Missionsarbetet i Kenya gick alltså i mitten av 1980-talet in i ett nytt skede med två fasta punkter i fältarbetet. Som en följd av etableringen i Rukongotrakten utvidgades den lutherska kyrkans arbete i luoland. Det tidigare luodistriktet, kallat Nyanza, delades från och med år 1989 i två distrikt, så att Rukongotraktens församlingar kom att ligga inom Nyanza västra distrikt.

Nya och gamla missionärer

Arbetet på Atemo fortgick i normal ordning. Solveig Nylund, ny kenyamissionär, reste till Kenya på hösten 1985. I april 1987 kunde Atemo BB hålla officiell öppning. Barnmorskan Helena Holmgård hade året innan avslutat sin tjänst vid Atemo klinik efter cirka tio års insats.

1988-Iiskola-Brita-Orori-Rose-Auma-barntradgarden-AtemoBrita Iiskola, Rose Auma Orori och barnträdgården på Atemo.Nygamla missionärer trädde åter i tjänst. Lisen (f. Enlund) och Bernhard Söderbacka gav år 1987 jakande svar på kallelsen till missionärer i Kenya. Brita och Jorma liskola reste samma år ut för en ettårig insats i Kenya. Jorma Iiskolas ansvarsområde var ett biståndsprojekt för vattenförsörjning i Atemotrakten. År 1988 lämnade Sven Klemets sin tjänst som föreståndare för Evangeliföreningen för att tillsammans med sin fru Linnéa och dotter Lisbeth åter resa ut till Kenya. Brita och Olof Jern med barn blev missionärer i Kenya från år 1989, först på Atemo och från år 1990 på Rukongo missionsstation. Familjen Siv och Tom Bergman lämnade Atemo och Kenya för gott på våren 1990.

1990-Sven-Klemets-gravMissionär Sven Klemets grav vid Atemo kyrka år 1990.Sorg och motstånd

Sommaren 1990 tillbringade Linnéa och Sven Klemets med dottern Lisbeth i Finland, varefter de återvände till missionsfältet i augusti 1990. Under en predikotur i Rukongotrakten blev Sven Klemets ormbiten och avled ett par timmar efter bettet. Den här händelsen var en chock för alla berörda, och många frågade vad det var för mening med det som inträffat.

Samma höst vistades Gustav Norrback på Atemo missionsstation under ett par månader för att undervisa i en kurs för församlingshjälpare. Det var tänkt att Gustav Norrback skulle undervisa tillsammans med Sven Klemets. I stället fick Gustav börja sin fältvistelse med att jordfästa Sven.

SLEF:s arbete i Kenya ifrågasattes på ledarplats i Kyrkpressen under sommaren 1990. Tidningen undrade om finska staten och Evangeliföreningen ska fortsätta att stöda Kenya med tanke på landets tvivelaktiga ledning. Med anledning av detta togs under SLEF:s missionsläger i Övermark i augusti 1990 behovet av mission i Kenya till tals. Svaret vid missionslägret blev ett rungande ja.

Stöd från hemmafronten

Några ungdomar från Närpes tog initiativ till ett omfattande lotteri till förmån för Kenyamissionen. I mars 1991 hade lotteriet inbringat 85 000 mk till radioarbete, stipendier, yrkesskolor och ett församlingscenter inom ELCK.

1990-talet började med att Kenyamissionen fick två nya missionärer, Rut Åbacka och Marie-Helen Bernas. Sommaren 1991 besökte Evangeliska Ungas ungdomskör Kenya under tre veckor. I juli samma år återvände Linnéa Klemets med dottern Lisbeth till Finland för gott.

Den första av andra generationens kenyamissionärer blev Kristian Norrback, som tillsammans med hustrun Anna och familjen kom till Kenya år 1992. Kristian Norrback verkade som präst och föreläsare, medan Anna Norrback under de senare åren undervisade blivande diakonissor på Ogango kurscenter. År 1992 anlände också familjen Bertel och Karin Nygård samt Brita och Jorma Iiskola till fältet i Kenya – Brita och Jorma Iiskola för ettårig insats på Rukongo, de övriga för fyra år. Bertel Nygård engagerades i yrkesskolan LYCTS´ självförsörjningsplaner och Karin Nygård inom sjukvården och administrationen på Atemo. Följande år, 1993, fick Atemo nya missionärer genom familjen Chamilla och Kristian Sjöbacka, medan Birgitta Nynäs reste hem.

Statsmedel via missionsorganisationer

Under hösten 1983 firade man i Vasa och i Helsingfors Kenyamissionens 20-årsjubileum. Jubileumsskriften På ditt ord gavs ut för att markera Kenyamissionens tjugo år. Jubileet uppmärksammades också i Kenya i samband med evangelifesten på Atemo i december.

I mars 1984 besöktes Atemo missionsstation av Finlands Kenya-ambassadör Tom Grönberg. Han kunde konstatera att missionärerna trivdes i sitt arbete och såg sina uppgifter som meningsfulla. Ambassadören inspekterade de projekt som vid den här tiden fick stöd av finska staten. Under åren 1984–86 steg finska statens stöd till utvecklingsländerna överlag, och missionsorganisationernas andel av hela stödet steg. Med anledning av detta gjorde Utrikesministeriet en utredning av hur missionsorganisationerna hade förvaltat stödet. Man konstaterade att yrkesskolan LYCTS på Abongo Dhoga var ett gott exempel på att utvecklingsbidraget nått fram.

Missio 86

Hösten 1986 hölls en stor missionsaktion i den lutherska kyrkan i Finland. Missio 86 riktade sig speciellt till unga och unga vuxna i syfte att fostra till missionsansvar. Ett särskilt missionsansvar togs också av Lappfjärds församling som kom att bli den första församling som tog fadderansvar för SLEF-missionärer. Detta skedde på församlingens eget initiativ år 1986. Samma år återvände familjen Iris och Boris Sandberg till Finland och fick nya uppgifter inom Evangeliföreningen.

 

Brita Jern
missionsledare