Dahlbacka-Ingvar-07.10.19aKära vänner i SLEF!

Den tog oss på säng, den pandemi som just nu finns på allas läppar. Den överraskade oss på en rad olika sätt. Vi som hade trott att det mesta rullar på i samma hjulspår som vi har vant oss vid hamnade plötsligt att inse att så inte är fallet. Visst hade vi redan för ett par månader sedan hört om att det i Kina fanns en epidemi som hade slagit hårt mot befolkningen och samhällsfunktionerna. Det talades om att miljonstäder var i karantän. Men det var ju något som inte berörde oss. Det var ju så långt borta. Och när det talades om isolering och undantagstillstånd kunde vi inte riktigt fatta vad det var fråga om. Allt var ju på betryggat avstånd från oss. Inte skulle det på något sätt beröra oss, trodde vi.

Men så hände det ofattbara. Innan vi visste ordet av kom Coronan också till våra breddgrader. Den kom som en tjuv om natten och ingen var riktigt förberedd när den smög sig in. Nu är den här, denna lömska och oberäkneliga farsot som kan drabba vem som helst och som redan nu har fått katastrofala följder för hela vår värld. Den berör oss alla på något sätt och det värsta är att vi inte vet om och när den har gjort sitt. Tar det veckor, månader eller år? Och hur många offer kommer den att skörda? Vi har inga svar, bara många frågor.

Också Evangeliföreningen berörs av pandemin. Den 4 april i år sammanträdde föreningens styrelse. Sammanträdet var historiskt på det sättet att vi första gången träffades via kommunikationsverktyget Zoom. Många av de ärenden som fanns på föredragningslistan tangerade i något avseende den pågående farsoten. Situationen påverkar nämligen mer eller mindre föreningens alla sektorer, dvs. allmänna sektorn, hemlandssektorn, missionssektorn, förlagssektorn samt ekonomi- och fastighetssektorn. En del missionärer har kallats hem. Möten, sammankomster, läger och sammanträden i vårt eget land kan inte hållas som tidigare. Visserligen kan en del av verksamheten fortsätta i virtuell form, och det är en verklig välsignelse att vi via nätet kan upprätthålla kontakten med varandra och att det finns möjligheter att ladda upp andakter och gudstjänster. Men undantagstillståndet har gjort att vi inte kan träffas och mötas som förr.

Sommaren har ju i regel varit den kanske viktigaste verksamhetsperioden för föreningen. Det är då som verksamheten på våra lägerområden brukar vara som livligast. Det är då som vi samlas till årsfest, missionsfest, familjeläger och andra större samlingar. Hur bli det i sommar? Vi har ännu inget svar på den frågan, men troligen blir det ingen årsfest i Pedersöre som det var planerat. Och troligen kan läger och samlingar inte ordnas i samma utsträckning som tidigare, om de överhuvudtaget kan ordnas. Och hur blir det med missionsfesten i Nagu? Ingen vet.

Trots att mycket verkar osäkert och otryggt och trots att vi känner oss små och rädda, så är allt ändå inte hopplöst. I allt detta som vi just nu upplever får vi veta att Herren inte har övergett oss. Vi får klamra oss fast vid hans löftesord också på nödens dag. Hans starka armar omsluter oss också när nyheterna berättar om att allt flera är smittade och att många dör. Påskens evangelium talar ju inte bara om lidande och död, det talar också om uppståndelse och liv. I det evangeliet finns en trygghet som går över allt förstånd. I det evangeliet finns en framtid och ett hopp, ty

Kristus lever underbara ord,/ som förvandlar tungt och sorgset mod!/ Väl är mörkret stort här på vår jord,/ men se, Kristus lever!

Han är livet, vi ock leva får. Om än genom dödens flod vi går,/ skall det bli vår segersång ändå: Herren Kristus lever! (SH 53: 1, 4)

Ingvar Dahlbacka
styrelsens ordförande