Daniel Djupsjöbacka, Vasa
Kyrkoåret vibrerar. Vi inleder stilla veckan och bereder oss för den tid som kulminerar i hågkomsten av Jesu Kristi död på långfredagen.
Torsten Sandell, församlingsarbetare i Främre Asien
Så har vi då blivit studerande vid Ankara universitets Istanbulavdelning – och får numera studierabatt på bussar, spårvagnar, metro och båtar.
Göran Stenlund, verksamhetsledare
Härförleden anordnades i Tammerfors en diskussionsdag om finlandssvenskarna och kyrkan. Arrangörer var Fontana Media i samarbete med Församlingsförbundet, KCSA och Domkapitlet.
Kerstin Nilsson, missionär i Kenya
Ingrid Jern och jag har varit en sväng till Itierio. Vi behövde båda fylla på lagren med böcker att sälja, speciellt söndagsskolmaterial. Vi fick också möjlighet att träffa och hälsa på några av ledarna och arbetarna där. Roligt.
Samuel Erikson, Vasa
Kanske du, som jag, har sett på kyrkans långsamma ras mot fördärvet? Kanske du, som jag, står med ena foten kvar i det sjunkande skepp som kallas folkkyrka, men har andra foten på en annan båt, som du hoppas seglar mot samma mål, men med mindre vatten i kajutan.
Daniel Djupsjöbacka, Vasa
Det är förväntan i luften inför högmässan. Kören är samlad, ett 40-tal ungdomar i åldern kring 15 till 25 år. Nattvardskärlen står på altaret. Prästerna har satt sig framme i kyrkan. Kyrkan är halvfull, jag gissar att det är omkring 150 personer som bänkat sig.
Eva Gädda, missionär i Kenya
Allt är inte rosor jämt. Det måste vi ju säga. Det är intensivt och tröttsamt mellan varven. Det är barn som befinner sig i en helt ny omgivning med helt nya spelregler. Det är vuxna som ska hinna med, och helst hinna före. Det är varmt och någon är alltid hungrig, törstig eller trött. Det grälas bland barn och det grälas mellan vuxna och barn. Hur väl vi än vill och försöker.
Ingrid Jern, missionär i Kenya
Marknader är ju nog essensen av Afrika. Här ser man verkligen hur levande och pulserande denna kontinent är. Folk, folk, folk. Grisar, hönor, kossor om vartannat. Och allt möjligt annat.
Eva Gädda, missionär i Kenya
…händer det intressanta saker. Här på SHERP (Samburu Handicap Education and Rehabilitation Program) bor dels riktigt gravt utvecklingshämmade barn, men också t.ex. en del döva barn och ungdomar. De kan läsa, de går i skola – men de kan inte prata.
Ingrid Jern, missionär i Kenya
I helgen var jag till en församling vid gränsen till Uganda, Bumulimba hette den. En ganska avlägsen församling, i Western region är det väldigt glest mellan församlingarna. De hade en evangelist där, men han fick ingen lön. Endast det lilla som kommer i kollekten, och det tror jag knappast blir ens 200 shilling (2 euro) per söndag. De sade att det var mycket längesedan de firat nattvard, och inget av barnen var döpt.