Joël Blomqvist

1. Jag vilar trygg på klippan, hur vågorna än slår. Om havet än syns brusa, dess böljor mig ej når. Den klippan Kristus håller, helt säkert den mig bär. På den jag trygg får vara, så tyngd av synd jag är.

2. Gud vare pris och ära, som nådigt på oss tänkt och har åt hela världen den frälsningsklippan skänkt! Nu ingen mer behöver i synden längre bli, nu kan var stackars fånge för evigt vara fri!

3. Ack, om blott alla ville till frälsningsklippan fly! Det skulle för dem bliva en utsikt skön och ny: Man skulle då ej längre så hjälplös, arm och blind i denna torra öken blott jaga efter vind.

4. Man skulle då få smaka hur ljuvlig Herren är och slippa sönderslitas av lustar och begär, ej mer den glädjen söka som smälter bort likt snö. Man skulle leva lycklig och utan fruktan dö.

5. På klippan blott jag bygger, på klippan blott jag tror, i klippans djupa klyftor för evigt trygg jag bor. Ur denna brustna klippa jag får i fulla drag av livets vatten dricka för intet varje dag.

6. I dig, min frälsningsklippa, o Herre Jesus Krist, jag har mitt allt i alla, du Jesus först och sist. Vad rör mig jordens oro, dess möda, sorg och strid? I dig jag lever lycklig, med dig jag dör i frid.

7. Må mörkrets makter rasa, min klippa skall dock stå. Må jord och himmel vika, den rubbas ej ändå. Med fröjd jag därför sjunger, vad än mig möter här: i livet och i döden min klippa Jesus är.