Carl Boberg

1. Han är uppstånden, Frälsaren, han lever, o hur stort! Fastän man graven slöt igen, han sprängde dock dess port. Han evigt lever, Herren Krist, så ljuder segerns bud, och vi med honom, det är visst. Högtlovad vare Gud!

2. Nu dödens furste slagen är, och fallen är hans tron. Nu Kristus dödens nyckel bär, o, sjung i segerton! Från världens sorguppfyllda land, där synd och mörker bor, till himlens glädjerika strand han slog en frälsningsbro.

3. På den jag nu får vandra hem, frimodig, trygg och glad, till fridens hus, Jerusalem, min konungs tempelstad. Också för mig blir påsk en gång. Då faller bojan av, och jag står upp i ljus och sång ut ur min mörka grav.