Carl Boberg

1. O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med ditt allmaktsord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord
||: – då brister själen ut i lovsångs ljud: O store Gud, o store Gud! :||

2. När jag i Bibeln skådar alla under som du har gjort alltsedan Adams tid, hur nådefull du varit alla stunder och hjälpt ditt folk ur livets synd och strid
||: – då brister själen ut …

3. När en gång alla tidens höljen faller och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kallar min frälsta ande till dess sabbatsro
||: – då brister själen ut i lovsångs ljud: Tack, gode Gud, tack, gode Gud! :||