Hans Adolph Brorson

1. Till det höga ser mitt öga genom tårar mången gång, ty min längtan, håg och trängtan står till himlen och dess sång. Och jag glömmer allt mitt ve, när jag blott dit upp får se.

2. Vilken skara där skall vara, folk och stammar utan tal, alla släkten i den dräkten som ej minsta skrynka har! O, så fröjda dig, min själ, säg till världen ditt farväl!

3. Vilken ära att få bära Lammets segertecken där, att få sjunga med en tunga som fullkomligt frigjord är och att få som nådelön bära livets krona skön!

4. Tänk, vad bruden i den skruden är sin brudgum dyr och kär! Ingen smärta når det hjärta som får bo för evigt där. Trånga port och smala stig, o, vad fröjd du ger åt mig!

5. Kom och lär mig, sköt mig, bär mig, käre Jesus, dag från dag! All min längtan, håg och trängtan mer och mer till dig blott drag, tills du hämtar hem din brud, o, min Herre och min Gud!