Johannes Bäck

1. Nu är sommar i nord, nu är glädje på jord, sedan vintern den långa har flytt. Ängen prunkar i grönt, blomstren doftar så skönt. Allt är åter som vore det nytt.

2. Fågeln sjunger sin sång hela dagen så lång, och dess sång stiger uppåt till Gud. O du människobarn, o du flyktiga flarn, säg, förstår du dess manande bud?

3. Då nu fåglarna så, fastän ringa och små, med sin sång prisar Skaparen här, så bör du det än mer, om helst litet du ser hur din himmelske Far har dig kär.

4. Han sin Son har dig gett och i honom berett dig en sommar som skönare är än de månader få som så hastigt förgår av den sommar vi njuter av här.

5. Skön är sommarens sol, då mot nordlandens pol den sin strålande bana än styr. Men än skönare visst är vår Herre och Krist. För den solen all vinter bortflyr.

6. Om du tror på Guds Son och om honom är mån, har i honom din sällhet och frid, o, då fröjda dig blott, ty så skön är din lott i den andliga sommarens tid!

7. Du av Jesus är köpt, han dig kallat och döpt, du i honom är salig och ren. Du är klädd som en brud i en strålande skrud. Herren Jesus själv klätt dig i den.

8. Du i honom har hopp att en gång flytta opp till det härliga land ovan skyn. Där är sommarn, min vän, mycket skönare än den här nere sig ter för din syn.

9. Där blir natt inte mer, där ej vinter man ser, aldrig höres där stormarnas brus. O du Frälsare god, för din död och ditt blod låt oss skåda den sommarens ljus!