Fredrika Falck
Johannes Bäck

1. Min blodige konung och sargade man, föraktade Herre, du vill och du kan vad ingen har velat och kunnat här än: för mig gå i döden, ty du var min vän.

2. Du lider och fruktansvärt lidandet var, du kämpar och kampen sin like ej har. Din ångestsvett faller som blodsdroppar ner på marken, då du i Getsemane ber.

3. För mig är du sårad, för mig är du träl, du smakar ju döden att rädda min själ. Fastspikad vid korset du beder för mig. Du tänker på andra, men glömmer bort dig.

4. Så blev då fullbordat Guds eviga råd, och grundvalen lades till frihet och nåd. Uppståndelsen följde och allt blev nu väl. Vår Skapare gladdes, ty frälst blev var själ.

5. Så är du, o mänska, försonad med Gud, ty Jesus har uppfyllt vartenda Guds bud. Nu är du fullkomligt rättfärdig igen med synden förlåten och Gud som din vän.

6. Förtro dig för den skull, så syndig du är, med hela din börda och allt ditt besvär i Frälsarens händer! Han vill och han kan vår frälsning och salighet taga sig an.