Anders Carl Rutström
Johannes Bäck

1. Skall jag mitt hjärtas tro bekänna, så är min nöd och jämmer slut. Min trosförvissning är nu denna att Satan blivit kastad ut och att jag är i Lammets blod rättfärdig, salig, ren och god.

2. Jag nekar inte att jag brutit förbundet och förstört min del. Jag länge nog Guds nåd förskjutit och gjort vart ögonblick ett fel. Men är den stor, min syndaflod, långt större Lammets död och blod.

3. Se, därav räknar jag min lycka att Jesus är till grundsten lagd. När synden vill mitt hjärta trycka och lagens dom mig gör försagd, då tänker jag i tron som så: min frälsnings grund skall dock bestå.

4. Lov ske Guds Lamm, som själen pryder med dräkten som är vit och ren! Jag är ju döpt, och det betyder: jag är Guds barn, Guds ögonsten. Han har mig köpt, hans namn jag bär, därom mitt dop ett vittne är.

5. Min själ är nöjd och glatt mitt sinne, ty Herren Jesus själv är min. Guds Ande bor i hjärtat inne, och Fadern anser mig som sin. Ej under att jag sjunger då och prisar Gud som ställt det så!